I dagens samhälle verkar bristen på goda samtal bli allt tydligare. Många upplever att samtalen blir envägskörningar där den egna åsikten aldrig får utrymme.
Orden flög ur munnen som det vore en kulspruta. Inte argt eller upprört utan effektivt som om varje sekund stod på spel. Jag försökte verkligen få en syl i vädret i den konversation jag befann mig i. Plötsligt var samtalet över och personen gick sin väg. Kvar stod jag med mina tankar och åsikter och fantastiska saker som jag aldrig hann säga.
Som coach är lyssnandet en stor del av jobbet. Men detta var i ett helt annat socialt sammanhang. Efter en ovetenskaplig undersökning som helt enkelt innebär att jag frågat min närmsta omgivning om denna typ av envägskonversationer händer ofta, så var det samstämmiga svaret; ja!
Varför är det så? Att vissa människor pratar på utan att ge motparten möjlighet att komma med reflektioner eller svar. Som en klok person sade, jag tror det var Dalai Lama:
”När du talar, upprepar du bara vad du redan vet. Men när du lyssnar kan du lära dig något nytt.”
Hur härligt det skulle vara med det goda samtalet? För mig innebär det goda samtalet ett samtal där man lyssnar och pratar i tur och ordning, med öppenhet inför svaren, utan att döma. Det är det bästa sättet att konversera, tycker jag, men hur ofta blir det så? Det är sådant vi får lära oss i förskolan men tydligen glömt bort när vi blivit vuxna. I många fall blir konversationen till en tävling där den ena parten vill övertyga den andra genom någon form av övertalningskampanj.
Som med ett Extra Power Batteri instoppat (i en lucka i ryggen) kommer orden smattrandes, för att vara så effektiv som möjligt. Tiden att lyssna färdigt på vad den andra vill säga, innan man lägger in sin egen åsikt eller en bedömning av vad den andre just sa, finns inte riktigt.
Det finns såklart människor och sammanhang där det goda samtalet har sitt utrymme och funkar i harmoni men ofta handlar det, tror jag, helt enkelt om att vi inte har tid att hålla dessa konversationer. För det tar tid att ha det goda samtalet där man hinner prata färdigt och i dagens samhälle och i många människors liv är tid en bristvara.
Så vad händer om du är en blyg person som varken vill eller vågar armbåga sig fram genom konversationerna. En stor anledning till att man inte vågar prata kan vara rädslan över att bli missförstådd eller rädslan att bli sänkt av någon när man framför sina tankar. Därför är det både ansvarsfullt och framförallt trevligt att bjuda in alla i konversationen. Eftersom vi alla är olika behövs det goda samtalet för att alla ska få komma till tals innan tiden tar slut.
Följande frågor skickar jag med dig till nästa gång vi ses här i KalmarPosten:
Vilken typ av konverserare är du?
Skulle du behöva vara en bättre lyssnare?
Skulle du behöva ta för dig mer i samtalet?
