I en alltmer jäktad tillvaro med ständigt fokus på prestation och aktivitet, uppmanar skribenten till en djupare reflektion kring vikten av ”att vara”. Genom att flytta till Byxelkrok på norra Öland har skribenten funnit en ny balans.
I helgen hade vi besök av några goda vänner och vi hade intressanta samtal om vad vi GÖR. Vad vi jobbar med, vad vi ska göra med vår bostad, vad vi ska göra på semestern, helgen, till påsk… De flesta prioriterar aktivitet och premierar aktivitet. Vi ska vara ”igång”. Vi ska ha ”fullt upp”. Då är vi duktiga, och duktiga vill vi vara. Jag säger inte att det är fel, men jag känner ofta att det blir lite obalans…
Vi har flyttat upp till Byxelkrok på norra Öland. Vi har ju lyxen att kunna arbeta hemifrån så det spelar inte så stor roll var vi bor. Vi älskar att bo här.
En del människor i vår omgivning frågar oss: – Men vad GÖÖÖR ni egentligen där uppe?
Tjaaa – Vi jobbar, tränar, lagar mat, städar, tvättar, diskar, promenerar, renoverar. Skulle tro att vi gör det som de flesta gör. Skillnaden är, att vi inte har massor av bilar, butiker och människor omkring oss. I alla fall större delen av året.
Men – vi har också större närhet till stillheten. Det är lättare att varva ner. Det är lättare att hitta tystnad och lugn.
Då kan man ju fråga sig vad man ska med det till?
Vår erfarenhet av att hela tiden GÖRA är att det får oss att må sämre. Det är i görandet lätt att glömma bort vad som verkligen är viktigt. I Byxelkrok kan vi VARA på ett annat sätt. När vi bara ÄR – märker vi att vi mår bättre. Det är lättare att vara lyhörd för vad vi behöver. När vi stannar upp och samhällsbruset minskar är det lättare att se och höra sig själv och sin omgivning.
Men vad pratar man med andra människor om – om man inte pratar om vad man GÖR?
Sällan pratar vi med varandra om hur vi tar hand om vårt ”att vara” och hur vi ÄR. Ibland när vi gör det slår människor från sig och menar att de inte behöver stillhet och tystnad. Att de mår bra av att vara igång och att de älskar all den aktivitet de sysselsätter sig med. Och så är det ju också – det är deras upplevelse, men om man aldrig har provat motsatsen under en längre tid så vet man ju faktiskt inte. Dessutom handlar väl allt välmående om att balansera upp tillvaron så att alla vågskålar väger ungefär lika?
Vi har några vänner som vi kan prata lite djupare och vidare med utan att försköna eller få det att verka som om allt är toppen och livet går som på räls. Några som vi kan öppna upp för mer samtal om livet på ett intressantare och mer lärorikt vis, än de som bara handlar om vad människor GÖR. Vi pratar om våra föräldrar och hur vi påverkats av dem. Om vår uppväxt och hur det påverkar oss även idag. Vad vi väljer att förändra och vad vi oreflekterat fortfarande per automatik för vidare och det som är svårt att både hantera och förhålla sig till. Med några andra vänner pratar vi om hur vi ser på framtiden när det gäller pensionen. Om drömmar och rädslor. Och så våra barn.
Det är så spännande att höra andra människor prata om sina tankar kring livet och relationer. Och vi lär oss av varandra. Vi växer genom att prata med varandra om sådana här saker och jag känner att det är väl det som är att vara människa? Är vi dessutom ärliga mot varandra och vågar samtala om både det som är bra och det som är mindre bra så är det större chans att vi kan känna igen oss i varandra och med det få en djupare vänskap.
Jag skulle önska att vi ställde lite mer frågor till varandra som gör att vi lär känna varandra, på riktigt. Vad får dig att må bra? Vad är du rädd för? Vad gör dig glad? Hur får du balans i ditt liv? Vad saknar du i ditt liv?
