Första advent närmar sig, vilket ger ett avstamp i början av en nyårstid. Dagarna då glädje, värme och kärlek ska spridas för att påminna oss om att julen närmar sig.
Första advent närmar sig, vilket ger ett avstamp i början av en nyårstid. Dagarna då glädje, värme och kärlek ska spridas för att påminna oss om att julen närmar sig. En jul som blir något annorlunda i år men som därför kräver ett extra stort hjärta.
Sommaren sprang iväg, liksom hösten. Nu är vi bara ett par dagar från vintern. Ett första vintertecken är inte snö, inte så här långt söderut. För mig har ”snarare” första advent varit ett sådant tecken. Det är då vi på allvar kan börja julpynta och kan blicka framåt mot julen.
Första advent drar mina associationer till barndomen då vi alltid fikade på glögg och pepparkakor, pyntade och gick på julskyltning.
Nu på söndag är det första advent och även om jag inte ska gå på julskyltning, är min förhoppning att dagen ska bli lika varm och kärleksfull ändå. Det sistnämnda är i alla fall det som julen hör till – att få spendera tid med nära och kära. Värme och kärlek.
Troligtvis blir det varken den samma första advent eller jul som de har varit, nu när möten och sammanslagningar med människor blir tillstramade. ”Oavsett finns värmen och kärleken alltid kvar på olika vis – och det är just det som är så härligt med tiden som nu är kommen. Så låt oss alla sprida glädje, värme och kärlek under tiden som vi har framför oss! Det behövs inte minst i pandemitider, och kanske som mest när kylan tränger på!
