Martin Gustafsson i Tegelviken fann sin passion när han såg en korallröd Vespa gömd bland en sönderrostad Puch Alabama. Det var ögonblicket som ledde till en livslång kärlek till gamla mopeder.
TEGELVIKEN Det är 22 år sedan som Martin Gustafsson åkte till Markaryd för att införskaffa sig en moped — en Puch Alabama. När han stod i garaget där mopeden förvarades blev han allt annat än upplevelse av att se den i verkligheten.
– Den var helrostig, hemsk och jätteful. Den ville jag inte köpa, men då gick jag runt i garaget och långt där inne i hörnet stod en korallröd Vespa 50 — dammig och jäklig. Jag fick den för samma pris som han skulle ha för Puch:en, 6 500 kronor, säger Martin.
Martin var nu en stolt Vespaägare, men det var trubbel att få igång den röda skönheten.
– Jag hade ju tummen mitt i handen och kunde ingenting, jag kunde ju inte ens snickra. Det är ju så med allt — det du är intresserad av är ju lätt att lära. Jag började läsa på om Vespa och upptäckte att det var ett jättestort community. Ställer man frågor på olika forum får man tio svar på en minut och alla hjälper alla.
Intresset för gamla mopeder växte i takt med kunskapen och snart fylldes garaget med specialverktyg och fler mopeder och motorcyklar.
– Jag har fastnat för att hitta något vrak och göra i ordning. Jag tycker det är en kulturgärning. Som den här Vespa Supersport, säger Martin och pekar på en blå MC-vespa som han radat upp på gatan utanför villan i Tegelviken.
– Den är ganska ovanlig och den första vespan som gjorde över 100 kilometer i timmen. Motorn skar på grund av utebliven oljeinblandning någon gång 1968 och blev inställd i ett förråd i Kristianstad. Den stod där i 55 år innan jag fick tag i den. Den var helrostig, det var råttbon i förgasaren och under tanken. Allt satt fast på den på grund av rost. Nu är den på väg att leva, men jag har låtit den ha kvar sina bucklor och lite rost — det skall synas att det är ett bruksfordon.
Det tog tre månader och många nya delar innan den blev körklar.
En äldre Vespa Supersport och en Nymans autoped som Martin tagit hand om med varsamma händer.
För att ta ut den blåa vespan för en åktur behöver han göra en ursprungskontroll på Transportstyrelsen, där man ska bevisa att den har gått i Sverige förut och att det inte är en import.
– Då får man gå till Riksarkivet och ansöka om gamla registreringshandlingar och det kan jag då göra med det gamla registreringsnumret som finns på den. Då får man kopior på det som man skickar in till Transportstyrelsen för att få en godkänd ursprungskontroll. Nu har jag bokat in en registreringsbesiktning på den.
Det är en ganska stor process som kostar ett antal tusenlappar, men det är det värt, menar Martin.
– Det är ju roligt, för det är ju svensk kulturhistoria. Det är ganska roligt med en Vespa från 1967 där jag är andra ägaren. Det är ju ganska unikt, för oftast är det 13–14 tidigare ägare på så här gamla vespor.
Martin och hans fru Åsa kör med sina mopeder året runt och de hänger med på både semestrar och evenemang.
– Jag har varit med på evenemanget Mods vs Rockers i Stockholm. Då var vi runt 400 personer på Vespa och 750 personer på Honda och andra äldre motorcyklar som möttes på S:t Eriksbron där man hytter med näven, tutar och skriker på varandra. Sedan åker man på en gemensam kortege genom Stockholm. Det var helt fantastiskt.
– När jag och Åsa var på semester på norra Öland lastade vi våra autopeder i en lastbil och körde upp dem till Oskarshamn där vi tog färjan över till Byxelkrok. Sedan körde vi 35–40 mil på våra autopeder under en vecka. Det var en underbar upplevelse. De bara tuffar på!
Intresset och passionen har aldrig svalnat — och han hoppas att den ska gå i arv.
– Jag har sagt att barnen, mina två döttrar, ska få ärva varsin Vespa, en moped och en motorcykel. De tycker också att det är jätteroligt.
