Cykeln har alltid varit Ulrika Perssons färdmedel, från skolåldern upp till vuxen ålder. Tillsammans med kärleken till naturen lockades hon till Friluftsfrämjandet i Kalmar, och för ett år sedan var hon med och startade en mountainbike-sektion.
Bakgrund
Namn: Ulrika Persson, 39, sambo, två barn och två katter. Bor: Lindsdal. Uppvuxen: Linköping. Yrke: Grundskollärare, Sjöängsskolan. På fritiden: Tränar allt som har med äventyr och friluftsliv att göra. Umgås med familjen och läser mycket. Jag är: Lugn, positiv och organiserad. Uttryck: ”Det löser sig”. Min förebilder: Jag gillar uttrycket ”grit” – människor med lite jävlar anamma som är målmedvetna och drivs av en inre motivation till att komma vidare och lära sig nya saker. Sociala medier: Använder Instagram och Facebook. Senaste app: En app till vår GoPro-kamera.
Frilufsfrämjandet och MTB-sektionen i Kalmar
Hon lockades till Friluftsfrämjandet i Kalmar tack vare kärleken till naturen. För ett år sedan var hon med och startade en mountainbike-sektion. Hon är en av flera eldsjälar i en verksamhet där barngrupperna kallas Knopp, Knytte, Mulle, Strövare och Frilufsare. En annan stor aktivitet är vandring, framför allt för daglediga, där är det många pensionärer som är med ute och går och flera eldsjälar som är engagerade. Vi har också tips och bingo på söndagar där allmänheten ofta är med. Vi har en skridsko-sektion som åker långfärdsskridskor och nu MTB som är vår nyaste sektion. Ulrika blev engagerad när hennes dotter började på Mulle. Jag kontaktade David, min kollega och vi startade upp verksamheten här 2011. Då hade Mulle-verksamheten legat nere några år i Kalmar men barnverksamheten har utökat jättemycket här sen dess. Jag utbildade mig till barnledare och hade grupper så länge mina barn var intresserade. När de blev större släppte jag det och gick över till cykling.
Du har startat en MTB-sektion – hur kom det sig?
– Jag och min kollega Erik startade det förra hösten. Framför allt är det för att jag vill sprida cykelglädje till andra. Ibland är det bättre än att cykla själv. När man får med nya människor som bara är så lyckliga efteråt.
– När jag startade den var det riktat mot vuxna. Nu satsar Friluftsfrämjandet mycket på barn och cykling, framför allt för att barns ohälsa ökar och cykling minskar. Vi kommer försöka satsa på barn och familjer i Kalmar också. Bland annat utbildas jag till kursledare i region Öst och hoppas få igång någon eller ett par MTB-ledare till här hos oss.
– MTB-sektionen har inte fokus på träningen egentligen, den får vi per automatik, utan det är mer upplevelsen som är i fokus. Vi stirrar inte på klockor eller tider. Vi fikar och är glada på cykel.
Tjusningen med cykling
– Framför allt gemenskapen med andra. Det är många fantastiska människor som jag har lärt känna genom cykling.
– Variationen är en annan grej. Att ena dagen kan köra i skogen med ett gäng och ha mysigt och kul för att nästa dag vara själv ute på racern och köra stenhårt.
– Det funkar lite som en medicin också. Jag kan hantera eventuella svårigheter med cykel. Om jag är ledsen, frustrerad eller irriterad sätter jag mig på cykeln och kommer oftast hem med nya krafter.
– Jag har rest mycket med cykel också. Fjällen är nummer ett för mig både på vinter och sommar. Då kommer jag till platser och ordnar resor som jag kanske inte hade upplevt utan cykel.
Du är lärare – vad lockade dig till det?
– Jag har alltid velat bli lärare. Min mamma var lärare så jag växte upp med det och det blev ett självklart val. Jag flyttade hit 1998 och började plugga till lärare så jag har bott halva livet i Kalmar. Jag fick jobb direkt efter examen och sedan två år tillbaka är jag lärare på Sjöängsskolan i Lindsdal.
– Det är jätteroligt att gå till jobbet varje dag. Ingen dag är den andra lik, det händer nya saker varje dag. Jag kan inte tänka mig ett mer viktigt jobb. Jag får göra skillnad varje dag och jag får känna det.
Hur möter du motgångar?
– Jag hanterar det mycket genom cyklingen och träning. Det hjälper mig att få ur mig saker. Jag kan inte bara sätta mig ner utan jag måste göra något.
Motto
– Jag försöker leva mycket efter citatet ”build a life you don’t need a vacation from”. Jag har svårt att leva ett liv där man bara ser fram emot helger och semester. Vardagen måste vara både värdefull och meningsfull. Mitt liv består av många små, enkla vardagsäventyr. Det kan vara att dra ut stormköket i trädgården med barnen, eller sticka ut i vinter-skogen med termos och skidor.
Vem skulle spela dig i filmen om ditt liv?
– Jag har nog ingen självklar, men Mia Skäringer kan gestalta vem som helst, särskilt lite nördiga typer och en del kan nog se mig som lite nördig inom det här.
Oanadtalang
– Jag inbillar mig att jag är ganska händig. Jag gillar att ta i lite tyngre arbetsuppgifter och byggde till exempel en grillplats förra sommaren med sten och Betong. Sånt växer jag av. Jag är inte rädd för att bli smutsig eller få smuts under naglarna.
Hur kopplar du av?
– I naturen. Gärna på cykel, eller genom att springa, träna i största allmänhet. Jag tycker om att läsa, allt möjligt, det är en väldig blandning och har en bokklubb ihop med några kollegor. Trädgården får mig också att koppla av. Att gå och peta lite, rensa rabatter och plantera nya blommor.
Om du får bjuda tre kändisar på lunch, vilka bjuder du?
– För min dotters skull bjuder jag familjen Wahlgren med Benjamin, Bianca och Pernilla, då skulle hon bli jättelycklig.
Vad bjuder du på?
– Då tar jag med dem ut till min grillplats och grillar någon riktigt god mat på stekhällen.
Vad ville du bli som liten?
– Lärare, det har jag alltid velat. Jag hade någon period när jag skulle revoltera lite, då var jag inne på turistutbildning men sen kom jag in på lärarbanan i alla fall och det ångrar jag inte.
Vad gör du om tio år?
– Jag hoppas verkligen att jag fortsätter sprida cykelglädje till andra människor. Jag tror också att jag fortsätter undervisa barn, det är det roligaste som finns. Sen kommer mina barn vara äldre och i utflyttningsålder så då väntar en ny fas i livet.
