Hon tänkte först bli civilingenjör, men efter att ha bläddrat i utbildningskatalogen fann hon intresse för arkeologi. Hjärtat finns i dag i bronsåldern och järnåldern, eller kanske allra främst i Sandby borg på Öland. Möt arkeologen Helena Victor, vars arbetsdagar alltid oförutsägbara. Ibland hittas ett fynd, en annan dag är hon med i tv världen över. Artikeln publicerades 6 december 2020
Helena Victor: ”Hjärtat gav fler slag och jag fick rysningar”
God morgon! När klev du upp i dag?
– I dag klev jag upp klockan sju då jag satt uppe och jobbade fram till halv två. I vanliga fall kliver jag upp lite tidigare, cirka halv sju.
Hur startar du helst dagen?
– Morgonen börjar med att min hund vill ha mat. Sedan släpper jag ut honom i trädgården medan jag går och äter min frukost. Oftast blir det en ostmacka eller frukt och keso.
Vad gör du en ledig dag?
– Det beror helt på vilken del av året det är. Jag gillar att pyssla om trädgården, åka ut i skogen eller bege mig till en fornlämning med min eller vänner där vi fikar. Fikar gör jag ju gärna allra helst på Gårdby caféet.
Varför valde du att bli arkeolog?
– I flera år studerade jag datorvetenskap och hade en målsättning i att bli ingenjör. Men så slog det mig att man inte fick tänka själv, i stället handlade det om att lära sig metoder. Jag ville fantisera och tänka fritt. Därför satte jag mig ner och bläddrade i Uppsala universitets utbildningskatalog. Min styvfar var arkeolog och yrket hade jag vuxit upp med. Det kittlade och då hoppade jag på arkeologiutbildningen i Uppsala.
Hur kan en arbetsdag se ut?
– Ingen dag är den andra lik. Det är alltid massa spännande och roliga saker som händer. Dagen börjar med att jag åker in till mitt kontor på länsmuseet. Som enhetschef gräver jag väldigt lite. I stället handlar mina arbetsuppgifter om att sitta i möten, skriva ansökningar, läsa rapporter och ibland händer det att jag undervisar på LNU. Oftast blir det långa dagar, ibland halva nätter, men det tycker jag bara är kul. Jag ser inte jobbet som ett arbete – snarare en livsstil.
Vilken fråga får du mest om angående ditt yrke?
– Rent generellt är den vanligaste frågan: ”Vad är det coolaste du har hittat?”. Det förekommer också frågor så som ”Vad gör du om du hittar guld? Behåller du det?” eller som när vi är ute på arbeten; ”Har ni hittat något än?”.
Varför är bronsåldern så speciell?
– Min avhandling handlade om bronsålder, men sen snöade jag in på järnålder. Och det är den tiden Sandby borg hör till. Jag skrev min avhandling om bronsåldern eftersom det var en tidsperiod vi inte visste så mycket om. Bronsåldern är mystisk på det viset. Det var också anledningen till att jag flyttade ner till Öland att jag skulle få arbeta med just bronsåldern och den öländska arkeologin som är något extra.
Du har ju blivit tv-kändis över hela världen! Åtminstone över flera länder; Sverige, USA och Tyskland, bland annat. Hur är det att vara med i tv-inspelningar?
– Oftast är det inget speciellt, man har blivit så varm i kläderna och det tillhör liksom jobbet. Men det finns saker som klart sticker ut. Det var för två år sedan när flera stora mediehus, däribland CNN, BBC, The Guardian och New York Times, intervjuade oss. Efter en marknadsundersökning visade sig att 110 miljoner hade nåtts världen över. Det var ”wow”.
Vad tänker du själv när du ser dig själv i rutan?
– Tyvärr är det ju något jag måste göra, även om man själv tycker att man är ful och säger märkliga saker. Man vill se till så att det inte har blivit något tokigt innan det sänds ut. Men en sak som jag verkligen uppskattar, var under inspelningen ”Vikingarnas sista resa” som visades på Viaplay. I programmet var jag expert och blev verkligen omhändertagen av produktionen. De sminkade mig hela tiden, jag fick gå under ett paraply till lunchen för att inte förstöra håruppsättningen med mera. Det blev en väldigt bra produktion dessutom.
2010 upptäcktes spektakulära fynd på Sandby borg. Vad minns du från den dagen?
– Då hade jag varit här nere i ett halvår. Jag var vikarie och ville prova på arbetet innan jag bestämde mig för att vara kvar. Eftersom jag hade forskat och jobbat med tidsperioden var det verkligen något utöver det vanliga. Jag minns att arkeologerna som hittat spännena i borgen, kom in till oss och visade upp deras fynd. Hjärtat började ge fler slag, jag blev upphetsad och fick nästan rysningar.
Varför är borgen så spännande?
– Det fastfrusna ögonblicket fascinerar något så otroligt. Under marken ligger det kvar ihjälslagna, under den mark de en gång i tiden har bott. Det i kombinationen med de smycken och romerska mynt som har hittats gör det så speciellt. Sedan är det såklart väldigt obehagligt. Det finns folk som tycker att det är jobbigt att komma hit, och visst man har hittat kvinnor och barn i alla åldrar här. Det var ett grymt dåd som där många människor blev bragda om livet. Kvinnorna blev våldtagna innan deras död.
Finns det någon förklaring i vem som utförde dådet?
– Man ska komma ihåg att det var en brutal tid med mycket våld, blodshämnder och maktkamper. Eftersom det bara har lämnats kvar, finns det ingen annan förklaring än att det är ölänningar som har gjort det. De ville ha kontroll och utförde det som ett statement. Folk förbjöds att gå dit och det är en extra förnedring för de som aldrig fick begrava nära och kära.
Har du egna teorier om vad som finns dolt i Kalmar eller på Öland?
– Öland är så fantastiskt rikt på fornlämningar. Än i dag finns det väldigt mycket kvar att hitta, men man ska inte gräva ut saker bara för att de finns. Det mesta försöker man bevara i marken. Varför Öland har så mycket fornlämningar beror på att ön har varit så tätbefolkad i alla tider en bra plats att bo på. Öar är mer koncentrerade och det är enkelt att ge sig ut i världen från just Öland. Därför fanns det tidigt mycket rikedom där.
Förutom arkeologi har du gjort egna smycken. Är du aktiv än i dag?
– Jag håller på med olika smycken men tiden räcker inte till på samma sätt längre. För mig är det en avkoppling för att rensa hjärnan och få vara kreativ med händerna. Bland annat har jag gjort örhängen och halsband som jag hade på mig när jag gifte mig.
Vad visste vi inte om dig?
– I min ungdom var jag sångare i ett punkband under en kort period.
Vad ser du mest fram emot nu?
– Just nu är livet väldigt hektiskt så en lugnare vardag önskar jag mig. Rent generellt hade det inte varit fel att bli mormor, men det ligger nog längre fram i tiden. Min dotter är 26 och ska först bli klar med sin juridikutbildning.
Har du en bucket list?
– Jag är lyckligt lottad och har gjort mycket av det jag har velat göra. Däremot hade det varit intressant att åka till Japan. Jag är intresserad av deras mat och är fascinerad över deras kultur. Nu bor jag förvisso i ett stort hus, men jag längtar också efter ett litet hus vid havet.
Vad lyssna/läser/ser du helst?
– Jag lyssnar en hel del på musik från 40-, 50-, 60-, och 70-talet. Det är mer det klassiska jag går igång på. Sedan blir det en hel del ljudböcker. Jag hinner med flera böcker i veckan.
Om du fick bjuda tre kändisar på middag, vilka skulle du bjuda och vad hade du bjudit på?
– Då hade jag bjudit in drottning Silvia. Henne har jag träffat och hon är en väldigt smart kvinna som ser och lyssnar. Får man bjuda in döda? Då bjuder jag också Leonardo da Vinci. Det hade varit jätteintressant att få prata med honom. Plinius hade också fått vara med och berättat om historian från Europa, romarriket och Pompeji.
– Till huvudrätt hade det förmodligen blivit grillat kött med ångkokta grönsaker från trädgården och vinägrettsås. Vi avslutar middagen med jordgubbs- och rabarberpaj med marängtäcke samt halvsmält vaniljglass. Till middagen dricker vi rosévin.
