Michaela Sjögren skaffade sin jaktlicens 2018. Nu är hon och hennes tvååriga dreverhund Preben ute på jakt på Ölands alvar.
Nu gäller det att ha tålamod, förklarar Michaela strax efter att vi har slagit oss ned i en dunge av buskar, i Bäck på Ölands alvar.
Michaela Sjögren skaffade sin jaktlicens inför bockjakten 2018.
– Jag köpte hem teoriboken, sen så pluggade jag igenom den på några veckor själv. Sen var det bara att boka en uppskrivning och hoppas på det bästa. Jag blev godkänd på mitt första försök. Man måste klara teoriprovet för att kunna få gå vidare med sin examen. Jag hoppade sedan in i en pågående jägarkurs när de började med skyttet. Där börjar de först med hagel och gör sedan uppskjutning på lerduvor, hare och kulaklass 2. Vapensäkerhet gör man också ett prov på. Efter det är man färdig.
Om man vill kan man gå vidare på kula och skjuta upp för klass 1. Jag gick vidare och tränade ett par veckor på älgbanan innan jag sköt upp för det med. Så jag var färdig med min examen dagen innan bockjakten sådet var ju väldigt lägligt!
Dreverhunden Preben, 2 år är den första hund hon jagar in och hon håller hela tiden koll på honom med en GPS. Under tiden alvaret, sitter vi och njuter av morgonsolen som stiger på himmelen, rimfrosten som glittrar i slänbärsbuskarna och enstakaljud från maskiner på bondgårdarna runt omkring oss. Plötsligt hörs hundskall från Preben som fått nos.
– Han verkar gilla hare bäst än så länge, för det har han visat sig vara mycket mer envis på än rådjur, berättar Michaela.
Dagens första skall signalerar till Michaela att det är ett rådjur som Preben stött på. – Det är tydlig skillnad på hans skall beroende på om det är ett rådjur eller en hare, förklarar Michaela.
Men något rådjur får inte vi se den här dagen. Istället ger sig Preben vidare i sitt sökande och några timmar in på förmiddagen får han nos på en hare. Michaela reser sig vant upp och är redo ifall haren kommer nära. Och vi hinner precis se två små öron springa förbi borta i skogskanten för att lika snabbt springa in i buskagen igen.
Men Preben ger sig inte utan följer ivrigt efter och blir borta ytterligare en bra stund.
– Det är lugnt, tyst och stillsamt i stort sett hela tiden. Sen när det väl händer då pumpar adrenalinet rejält.
