Erica Lindquist, länsansvarig jägare, berättar om det tunga men också meningsfulla arbetet med att eftersöka vilt som skadats i trafiken.
”Då vill man förkorta lidandet så fort det går.” När Erica Lindquist sover som djupast kan hon få ett telefonsamtal om att det behövs hjälp vid en mörk väg någonstans i länet. Uppdraget är att ta hand om skadat vilt vid trafikolyckor.
– Det är aldrig roligt att vara bödel, för det är så man känner sig när djur med dödsångest ser dig närma sig. Det är ett fruktansvärt lidande, säger Erica Lindquist, länsansvarig jägare.
KALMAR LÄN
Erica Lindquist började sin bana som jägare och med jaktliga eftersök. Om det skedde en felskjutning i jaktlaget sökte Erica och hennes dåvarande hund Texas upp viltet. En dag fick hon frågan om att söka sig till Nationella viltolycksrådet, NVR, och hantera trafikeftersök. Ett tufft uppdrag – inte minst mentalt.
– Det är en fantastisk känsla när jag sitter i ett jakttorn en premiärmorgon och det är en fantastisk soluppgång, där en bock kommer fram och jag skjuter ett perfekt skott och den lägger sig ner direkt. Men när du kommer till en potatisåker och du har ett djur framför dig med avbrutna framben som har dödsångest… då vill man förkorta lidandet så fort det går. Det är på något sätt mycket mer belönande, för annars skulle det dö en otroligt plågsam död, säger Erica.
Idag är Erica länsansvarig jägare och fungerar som länken mellan NVR-uppdragstagare, Jägarförbunden och Polismyndigheten. Hon har varit delaktig i tusentals trafikeftersök sedan hon började 2010.
– Man behöver ha en förstående familj och arbetsgivare. Tack och lov är min sambo också eftersöksjägare, så vi kan prata om jobbiga händelser.
När Erica åker ut på trafikeftersök har hon idag med sig två hundar – en basset hound som heter Tekla och en strävhårig vorsteh som heter Stella.
– Teklas näsa är det få som slår, men hon går ju knappt ifatt en skadad igelkott. Så då har jag också med Stella som är en långbent hund. Går det iväg ett rådjur så kopplar jag loss henne som tar över.
Erica berättar att trafikeftersök är en utmaning på många olika sätt, som exempelvis snårig terräng, svåra väderförhållanden och avsaknad av blodspår.
– Det är ett mysterium varje gång du ska hitta spåret och lösa gåtan var djuret har tagit vägen. Vad betyder de här håren som ligger här? Kommer de från buken eller har de fått en smäll i huvudet? Det handlar inte om att springa ikapp djuret, utan ett metodiskt arbete som kan ta många timmar. Det gäller att ha vilja och pannben och ett gott samarbete med sin hund, säger Erica och fortsätter:
– Många gånger är det aldrig blod inblandat i trafikeftersök, de kan ändå ha fått en rejäl smäll och vara dödligt skadade. Då får man spåra det förmodat rätta djuret, för det kan vara en grupp djur som gått över vägen. Därför kan man behöva gå tillbaka och byta. Det är därför det blir en gåta att lösa.
En annan utmaning som innebär en säkerhetsrisk är trafikanter som kör vårdslöst.
– Vi ser ju ut som julgranar när vi går omkring med alla blinkande lampor, men folk kör ju ändå otroligt fort och nära inpå. Jag skulle vara jättetacksam om trafikanterna kunde visa lite hänsyn, för deras skull också. Det kan hoppa ut en hund i vägen – eller en älg. Därför ska man vara extra vaksam när
