David Cronenberg, mästaren av makaber ”body horror”, visar att han inte tappat stinget i nya filmen ”Crimes of the Future”. Filmen har ett av de mest kreativa koncepten i hans karriär.
Det glädjer mig att konstatera att David Cronenberg, hjärnan bakom filmer som ”The Fly” (1986) och ”Crash” (1993) och mästaren av makaber ”body horror”, inte har tappat stinget. I en filmografi proppfylld med kreativa premisser tar nog det färska alstret ”Crimes of the Future” (2022) priset för bästa idé.
Här tas vi med till en nära framtid där gränsen mellan det organiska och det syntetiska har börjat suddas ut, även när det gäller mänsklig evolution. I den framtiden lever Saul Tenser (Viggo Mortensen), en mystisk avantgarde-konstnär vars liveshow går ut på att hans musa Caprice (Léa Seydoux) utför kirurgiska ingrepp på honom i helt vaket tillstånd. Intimiteten och den totala kroppsliga kapitulationen i akten gör att vissa i publiken till och med finner den sexuellt eggande.
Det är precis lika otäckt och grafiskt som det låter och Cronenberg vågar i vanlig ordning ta sitt filmskapande till mark som väldigt få är villiga att beträda. Ett flertal scener är utmanande magstarka, vissa rent visuellt och andra psykologiskt, men de har så mycket mer än bara chockfaktor.
Med hjälp av det motbjudande och det absurda delar Cronenberg med sig av sina bitiga observationer kring det mänskliga tillståndet och vart vi är på väg. Med lika finurligt som ekonomiskt världsbyggande skapar han en kittlande science fiction-miljö som väcker tankar och öppnar upp för diskussion, samtidigt som ett gäng spännande skådespelare får ovanligt komplext material att bita i. Låt oss hoppas att den snart 80-åriga Cronenberg fortsätter göra film länge, länge till.
