Bårby borg på Öland, som tros ha uppförts under 400-talet, har en historia som sträcker sig över ett millennium. Borgen återanvändes under medeltiden och visar unika drag jämfört med andra öländska borgar.
Bårby borg tillkom sannolikt på 400-talet, under äldre järnåldern, och var sedan troligen i bruk under flera hundra år. Därefter återanvändes borgen långt senare, under medeltiden och sannolikt fram till Gustav Vasas tid på 1500-talet. Borgens historia sträcker sig således över mer än tusen år.
Vid smärre utgrävningar i borgen har fynd från såväl järnålder som medeltid gjorts. Bland fynden kan nämnas ett guldmynt från 500-talet, ett ryggknappsspänne från 600-talet, samt en stigbygel från 1300-talet.
Under medeltiden, från 1200-talets senare del och in i 1300-talet, inträffade Ölands kanske mest besvärliga och olycksaliga period med pest, hungersnöd och ständiga krigiska angrepp. Troligen var det under denna period som Bårby borg försågs med ytterligare en mur: ett yttre murverk byggt av tegel.
Av den kompletterande muren finns i dag inga kända lämningar, men tegelmuren omnämns redan av den dåvarande riksantikvarien J.H. Rhezelius omkring år 1640, samt senare av fornforskaren Abraham Ahlqvist på 1820-talet. Borgen har under medeltiden haft en portal med murat valv och möjligen även ett kärntorn.
Förutom det speciella med att Bårby borg återanvänts är den unik såtillvida att den utnyttjar landborgens branta sluttning i väster som försvarslinje. Borgens mur är därför begränsad till formen av en ungefärlig halvcirkel. Övriga öländska borgar har haft tämligen kompletta, mer eller mindre cirkelformade ringmurar.
Arkeologer som arbetar med projektet Ringforts on Öland kommer framöver att ägna särskilt intresse åt borgar som återanvänts, och Bårby borg utgör ett utmärkt exempel på en sådan borg.
