En minnestavla i St Petersburg har väckt liv i debatten om den svensk-finske fältmarskalken Emils liv och gärning. Tavlan, som installerades i juni 2016, har både hyllats och kritiserats.
Emil, en man med en brokig bakgrund, reste en gång med falskt pass under en revolutionär tid. Han var på flykt undan fiender som hotade hans liv. Under en tågresa i Ryssland blev han utdragen ur sin kupé av soldater, men räddades mirakulöst av en järnvägstjänsteman som intygade att hans papper var i ordning. Detta ögonblick var avgörande för Emil och hans hemland.
Detta var inte första gången Emil stod öga mot öga med döden. Tidigare hade han nästan frusit ihjäl under en expedition i Asiens Naratmasiv. Han räddades då av en kalmuck som gav honom te och värme.
Emil kom från en välbärgad familj, men hans barndom präglades av faderns konkurs och moderns tidiga död. Han växte upp hos en morbror och valde sedan den militära banan. Han gifte sig med generalsdottern Anastasia och de fick två döttrar, men äktenskapet slutade i skilsmässa.
Karriärmässigt nådde Emil stora framgångar. Han blev överste under kriget mot Japan, generalmajor 1911, divisionschef och generallöjtnant under första världskriget, och slutligen fältmarskalk i sitt hemland. Han dog 1951.
Nutiden har dock fört Emil i fokus igen. Ryska myndigheter reste en minnestavla över honom på Chevalierגדets kasern i St Petersburg. Tavlan, en stor metallplatta som visar honom i uniform, invigdes 2016 av den ryske kulturministern Vladimir Medinskij och Sergej Ivanov. Invigningen möttes dock av protester från stalinvänner som försökte förstöra tavlan och kasta färg på den. De ansåg Emil vara medskyldig till Leningrads belägring under andra världskriget.
Debatten om minnestavlan blossade upp eftersom Emil tjänstgjorde i både den ryska och den finska armén. Efter några månader tvingades myndigheterna ta bort tavlan, vilket lämnade frågan om hans gärning obesvarad.
