Kalmar RC:s Hannu Tahvanainen tog en åtråvärd plats till Ironman VM på Nya Zeeland efter ett starkt lopp i Jönköping.
När IM Jönköping ägde rum i början av juli var Kalmar RC:s Hannu Tahvanainen en av de som fick en slot till Ironman VM på Nya Zeeland 2020.
– Jag har missat med en placering två år i rad men nu blev det tredje gången gillt, säger Hannu som nu laddar om inför Ironman i Kalmar den 18 augusti.
Loppet i Jönköping slutade med tiden 04:44:50 och de första dagarna efter loppet gick Hannu med ett leende på läpparna i kombination med lite stela vader och lår.
– Slutet blev tufft. Det var ren och skär trötthet, någon gång går proppen ur och det är otroligt svårt att balansera.
Hannu slutade på sjätte plats i åldersgruppen 50–54, vilket till slut gav honom en startplats till VM på Nya Zeeland.
– Platserna fördelas procentuellt mellan antalet män och kvinnor som deltagit i tävlingen. Sen beror det också på hur många startande det är i varje åldersgrupp och eftersom alla startar olika är det otroligt svårt att veta om man har chans eller inte. Från början trodde jag inte att jag hade någon chans, men sen när jag kollat resultaten genom åren så har jag insett att man kanske inte är så jäkla pjåkig på det här ändå.
– Veckan efter Jönköping handlade det främst om att kurera sig. Jag fick blodad tand och komma i balans igen. Sen försöker jag lägga in ganska snabbt volymveckor följt av en vilovecka och sista veckan innan raceday pumpar jag igång kroppen igen och försöker hitta en skön känsla.
Hannu Tahvanainen har tidigare spelat ishockey, både i Luleå Hockey, Kalmar HC och Nybro IF. För sex år sedan anmälde han sig till Ironman Kalmar, inspirerad av vännen Robert Bjurling.
– Jag fick blodad tand ganska snabbt i början. Men jag minns att jag var så nervös innan, jag visste inte om jag skulle anmäla mig eller inte. Då gick platserna inte åt lika fort som idag så jag hade väl åtminstone någon timme på mig att fundera. Men vänner och kollegor peppade mig och sa att ”klart du ska anmäla dig”. Samtidigt vet jag att jag inte kan låta bli att göra något till hundra procent och så blev det också till en början.
Hur mycket tränade du inför ditt första Ironman?
– Åt helsike för mycket. Det var det man gjorde fel första åren. Det slutade med att man hade gubbvader i mars och tappade träning under två av årets viktigaste träningsmånader. I år har jag klarat mig genom att vända om mitt träningsupplägg helt.
På vilket sätt?
– Jag har inte tränat så många timmar så ofta, antalet träningstimmar har inte varit lika många. Samtidigt har jag haft perioder då jag tränat 15–25 timmar i veckan, men slår jag ut det på ett år blir det 6–8 timmar i veckan, förklarar Hannu.
Hur ser målbilden ut inför IM Kalmar?
– Det ska jag komma fram till under de sista veckorna innan. Men den magiska zonen som vi vanliga dödliga motionärer vill nå är under tio timmar och det har jag lyckats med tidigare. Samtidigt krävs det en hel del för att nå dit, inte bara träning utan framför allt handlar det om att få till energibitarna under loppet, så man inte går tom för länge. Det gäller att hålla igång kroppen hela tiden. Distanserna vet jag att jag klarar, men energiintaget har varit svårt att få balans på.
Vad händer då?
– Svackan kommer oftast i löpningen, någonstans mellan 10–30 kilometer. Där händer det något i de här racen och då kan det vara klokt att ge sig någon minut och påminna sig om att det finns en väg tillbaka.
– Jag har själv pressat mig så pass långt att jag inte minns delar av loppet. Jag vaknade till när en dam-funktionär frågade hur läget var och jag sa ”jo, det är ok, jag ska fortsätta”. Då tittade hon på mig och sa att ”om du ska fortsätta måste du nog vända, för nu går du åt fel håll”. Jag insåg att jag inte mindes de senaste tre kilometrarna och då har man gått soppatorsk.
Går det att komma tillbaka i det läget?
– Det gäller att få i sig socker. Det är det sista man vill ha i det läget för då är man så trött på alla geler och energidrycker, men det är det man behöver. Men att låta det gå så långt är inget jag rekommenderar.
Det är sjätte året du kör Ironman Kalmar nu, vad får dig att fortsätta?
– Att jag mår bra av det. Jag känner att kroppen och knoppen mår bra och det är sällan som träningen känns som ett tvång. Visst händer det, men i grunden är det glädjen och känslan av att man kan och att man mår bra av det som lockar. Har man inte det i grunden skulle man nog inte lägga all denna träningstid på det.
Vad vill du ge för råd till den som gör IM i Kalmar för första gången?
– Coola ner dig, kraftigt. Försök att njuta. Första loppet blir inte som du har tänkt dig, åtminstone är det väldigt sällan så. Ofta har man för högt ställda krav på sig själv.
Hur går tankarna inför Nya Zeeland 2020?
– Jag har bara börjat titta lite grann på det och jag insåg att jag inte hade koll på att det låg så långt söder om Australien som det gör, men det ligger ju nästan under jordklotet. Planen är att kombinera racet med semester och stanna några veckor extra och resa runt. Det har varit en önskan länge att få åka till Nya Zeeland och att nu få åka dit och tävla också, det var mycket känslor på prisceremonin, berättar Hannu.
TEXT: SARA JONASSON
