Framtida översvämningar i Kalmar kan leda till att bostäder blir svåra att försäkra. Klimatanpassningsexperten Staffan Moberg kritiserar kommunens byggplaner.
I framtiden kan det bli svårt att försäkra fastigheter i utsatta delar av Kalmar på grund av klimatförändringar och ökade översvämningsrisker. Staffan Moberg, klimatanpassningsexpert och jurist på Svensk Försäkring, menar att kommunen har varit oförsiktig som byggt i låglänta områden trots vetskapen om stigande havsnivåer.
Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) har identifierat 26 riskområden för översvämning i Sverige, varav Kalmar är ett. Uppskattningsvis bor mellan 5 000 och 20 000 personer i Kalmar i områden med potentiell översvämningsrisk. Moberg betonar att MSB:s rapport endast fokuserat på översvämningar från vattendrag, medan den största risken i dagsläget utgörs av skyfall.
Enligt Moberg beror cirka 60 procent av översvämningsskadorna på ”baktryck”, där vatten tränger in i fastigheter via avloppssystemet. Detta kan leda till att källare fylls med otrevligt avloppsvatten.
Försäkringar täcker klimatrelaterade händelser under kriteriet ”plötsligt oförutsedd händelse”. Om översvämningar inträffar årligen uppfylls inte detta kriterium, vilket kan leda till att försäkringsskyddet uteblir. Konsekvenserna kan bli stora ekonomiska problem för fastighetsägare, potentiellt tvingande evakueringar och en total värdeminskning av fastigheten.
Kalmar kommun uppmärksammar klimatförändringarnas påverkan på sin webbplats, där man nämner risker som värmeböljor, torka, stigande vatten i åar, skyfall och höjd havsyta. Trots detta anser Moberg att kommunens planering är bristfällig och att man bygger i områden där det inte borde ske.
Moberg har tidigare deltagit i ett klimatprojekt med Kalmar som studieobjekt, där man undersökt behovet av att ”dra sig tillbaka” från vissa bebyggda områden i framtiden. Han pekar ut stationsområdet som ett riskabelt område att bygga i, där en tilltänkt bebyggd parkeringsplats ligger mycket lågt.
Magnus Juhlin, planchef vid samhällsbyggnadskontoret i Kalmar kommun, delar inte Mobergs bild av kommunens planering. Han menar att kommunen har planmonopol och att detaljplaner, som regleras i Plan- och bygglagen, säkerställer att ny bebyggelse sker på långsiktigt lämpliga platser. Processen inkluderar prövningar av lämplighet med hänsyn till hälsa, säkerhet och skydd mot översvämningar, ras, skred och erosion.
Juhlin betonar att Länsstyrelsen är tillsynsmyndighet och kan upphäva planer om kraven inte uppfylls. Han menar att kommunen arbetar aktivt med klimatanpassning och att ny bebyggelse vid exempelvis Fredriksskans har byggregler som specificerar att byggnaderna ska tåla vattennivåer upp till 2,8 meter, en siffra som höjts över tid.
Även om klimatpåverkan är en relativt ny fråga i stadsbyggnadsperspektiv, har den varit en faktor att beakta i planeringen de senaste 20 åren. Juhlin uttrycker dock ingen oro över kommunens arbete med klimatanpassning i detaljplaner, men understryker vikten av att beakta dessa faktorer vid planering och byggnation.
