Stina Aronsson muckade från lumpen i juni 2022 efter elva tuffa månader. Gruppen hon var chef över på Göta ingenjörregemente Ing 2 beskriver hon som en helt annan värld. – Jag tycker det känns väldigt skönt. Jag var väldigt färdig och nöjd, men nu saknar jag det lite, säger hon.
Innan Borgholmsbördiga Stina Aronsson drog på sig sina gröna kläder på Göta ingenjörregemente Ing 2 gick hon Naturvetenskapsprogrammet på Lars Kaggskolan i Kalmar.
– Jag pluggade väldigt mycket och ville testa något nytt och fysiskt för att utmana mig, säger hon.
Hon var väldigt positivt inställd till lumpen. Mönstringen gick väldigt bra och när hon satte sig ner hos mönstringshandläggaren hade hon hunnit tänka ut en roll som förstahandsval.
– Jag ville bli flygmekaniker, men jag blev trosschef. Man är ju ändå gruppchef, så det var kul. Det är lite längre utbildning också. Soldater går nio månader men chefer elva. Jag tyckte det var jätteroligt och jag tycker ledarskap är väldigt intressant.
Som gruppchef i trossgruppen skulle Stina ansvara för logistiken i kompaniet. Till exempel att alla får drivmedel, vatten, ammunition och andra förnödenheter.
Dagen innan Stina skulle rycka in var hon väldigt nervös. Det var svårt att förbereda sig på något som var så främmande.
– Men jag var också taggad. Det finns inte så mycket information ute på internet så man kan inte göra jättemycket research innan. Jag visste inte riktigt vad som väntade.
Det skulle visa sig vara en större omställning än hon hade kunnat ana.
– Första dagen, jag tror inte man kan förbereda sig mentalt på hur annorlunda det är från civilt till militärt. Första veckorna var jättetuffa. Inte för att vi gjorde jobbiga grejer, men det var en så jättestor omställning. Samtidigt var det jätteroligt att träffa många nya människor.
– Jag tyckte det var jobbigt att man inte fick säga namnen på befälen utan man var tvungen att använda graderna. De fick säga våra namn, men vi fick inte säga deras. Det kändes opersonligt och jag var väldigt förvirrad av alla gradnamnen.
Det var en omtumlande tid med många nya erfarenheter. Inte minst att vara ifrån familjen.
– Jag har alltid bott med hela familjen – mamma, pappa och storebror. Att bara ta bort allt det och in i en helt ny miljö och helt annan värld, det tyckte jag var jobbigt. Men man fick ju alltid en liten stund på kvällen att ringa eller skicka ett sms.
Starkaste minnen från lumpen
– Jag kommer ihåg den första fältveckan väldigt väl. Jag var jättenervös inför den. Då fick man inte ta med sig mobilen eller ringa hem. Vi byggde och rev förläggning, grävde värn i flera timmar och satt post på natten. Man var jättetrött. I slutet av veckan sov vi bara 2–3 timmar per natt.
– Det jobbigaste var nog seredygnen. Först ska du bo själv i skogen ett dygn och du får ingen mat. Det andra dygnet är man med sin grupp. Det var i november och den första snön hade kommit, det var väldigt kallt. Det var det mest psykiskt utmanande att göra det själv. Jag fick bygga min lilla bivack och göra upp eld.
Relationen till kamraterna
– Sista övningen Våreld skulle vi bli anfallna av jägare. Jag och min kamrat satt och postade i ett värn i 12 timmar under natten. Det var inte kul då, men när man tänker tillbaka på det så är det fint. Man bygger så starka band som håller i ur och skur.
– Jag vill uppmuntra andra att göra det. Man utvecklas så mycket som person och träffar så många människor man aldrig hade träffat annars. Vi har kontakt på sociala medier och jag hoppas att det kommer att fortsätta och inte rinna ut i sanden.
Vad tar hon med sig från tiden?
– Jag har blivit mer mogen, jag vågar stå på mig mer – speciellt som gruppchef. Då fick jag ta beslut som kanske inte alltid var så bra, men jag fick stå för det. Innan var jag lite mer ”people pleaser” och att alla skulle vara nöjda. Men det är svårt att få alla nöjda hela tiden, ibland blir det inte bra för alla.
Framtidsplaner
– Jag har ansökt om deltidsanställning inom Försvarsmakten. Då får jag hoppa in på övningar någon gång per år. Annars vill jag bara ta det lugnt nu och vara lite fri. Till höst ska jag resa och plugga enstaka kurser. Nästa år är planen att plugga till ingenjör i Göteborg.
