Komikern Måns Möller är en av de medverkande i årets Diggiloo-turné som kommer till idrottsplatsen i Borgholm den 31 juli. När KalmarPosten får en stund med honom pratar Måns gärna om skönsång, Kalmarminnen och om den kommande showen.
Repetitionerna har precis dragit igång för gänget, som också består av John Lundvik, Lena Philipsson, Liamoo, Jessica Andersson, Mariette, Robin Bengtsson, Sanne Salomonsen och Theoz.
”Du ska ju stå på scen med några av Sveriges mest populära artister, kommer du också bidra med någon skönsång?”
– Vi har andra dagen med sångrep nu, men de har tagit bort min mikrofon. Det känns som att de försöker säga mig något. Jag tycker själv att det är skönsång, och min mamma tycker att jag sjunger fint i alla fall!
Det är Måns Möllers första gång i Diggiloo och hans roll är att stå för humorn i gruppen. Det kommer publiken märka i Borgholm i sommar.
– Det är grymt kul när man har lite budget och jag har en fri roll på mittfältet, så att säga. Jag får lov att säga att jag vill ha löshår, en röd hjärtandräkt med gröna ben och ha en cykel på scen. De löser det! Men egentligen är standup ganska basic. Det är bara en mikrofon eller ett stativ som behövs. Det är skitkul. Jag gillar att improvisera med publiken. Jag vill också komma in och bryta av så att det inte bara blir skönsång. Jag ska retas lite med folk tänker jag, men innan vi har repat klart ska jag faktiskt försöka sälja in ett sångnummer!
”Jag önskar dig lycka till!”
– Tackar! Går det här bra får man se Måns Möller sjunga. Det blir en cliffhanger.
Måns Möller har varit i trakterna ett flertal gånger tidigare. Senast var i mars när han och Özz Nujen roade publiken i Kalmarsalen med sin humorshow ”Världens Historia – den nakna sanningen”. Dessutom har han deltagit i Ironman i Kalmar flera gånger.
– Jag kan tyvärr inte göra Ironman i år. Men jag hade gjort det om jag inte haft gig! Det blir lite för tufft att köra Ironman och sen ta mig till en annan stad och ställa mig på scen samma kväll.
”Det förstår jag! Har du något speciellt minne härifrån trakten?”
– Jag har specifikt ett från när jag gjorde min första Ironman 2016. Jag hade börjat med simträning i juni samma sommar, börjat lära mig crawla. Jag var näst sist av alla de tusen startande ur vattnet. Jag kom upp ur vattnet på 2,16 och de stänger 2,20. Men jag simmade om en man som simmade ryggsim. Vem får för sig att simma ryggsim på Ironman liksom? Men oavsett så var jag så glad över att jag simmade om en person! Jag berättade det på ett stand up-gig jag hade i Kalmar. Alla skrattade över hur dålig jag var som simmare. Sedan kom det fram en liten gubbe efter giget. Det visade sig att han var en elitsimmare som hade dragit av alla senorna i ena armen. Han var svårt skadad och kunde bara använda en arm. ”Det var mig du simmade om”, sa han. Och honom hade jag varit så glad och stolt över att jag tog mig förbi! På den nivån är jag när det gäller simning alltså. Jag får öva på både simning och skönsång innan jag kommer hit till trakten nästa gång.
”Absolut, i kombination! Vi kanske får höra dig sjungandes i vattnet under nästa års Ironman.”
– Haha ja, den sjungande crawlarn! Jag gör jättemånga motionslopp och det där loppet är det roligaste. Även om man gör tio Vasalopp är det inget som slår publiken i Kalmar. Det är den ultimata sommarstaden.
”Vad ser du mest fram emot just nu?”
– Att kunna starta upp mina Viggo Foundation-aktiviteter för barn med NPF-diagnoser, som Viggoloppet och sommarlägret i Dalarna. Det ska bli skitkul. Det är barn mellan 7 och 16 år som är med på lägret. Min son är 16 år nu och han ska dit. Förra året var vi 80 personer. Jag kommer en dag sent till lägret på grund av Diggiloo, men jag hinner vara med tre härliga dagar. Det är jätte-kul att barnen får ses igen och träffa kompisar. Att få se det gör mig väldigt glad!
