Giuseppe Garibaldi, även känd som ”Lejonet från Caprera”, föddes troligen ombord på ett fartyg i Medelhavet. Han blev en centralfigur i Italiens enande och hyllas som en nationalhjälte.
Giuseppe, som vi kan kalla honom Josef, var son till en fattig fiskare från Nice. Hans födelseplats är osäker, men en källa uppger att det skedde ombord på ett fartyg under en storm i Medelhavet, en passande plats för en blivande frihetshjälte.
Josef var stor och stark, en duktig simmare som räddade flera människor från att drunkna under sin ungdom. Han hade också en fallenhet för språk och talade franska och italienska.
Karriären började som sjöman. Redan som 20-åring, 1827, befordrades han till styrman. Han drömde dock om att bli frihetshjälte och slåss för sitt land, som då var en splittrad nation bestående av många små stater. Josef och hans likasinnade planerade ett uppror, men planerna avslöjades. Han greps och riskerade dödsstraff, men lyckades fly till Marseille och vidare till Sydamerika.
År 1836 anlände Josef till Rio de Janeiro, där han stannade i tolv år. Där fann han landsmän med samma dröm: att befria och ena sitt hemland. Han organiserade dem i en gerillastyrka, ”rödskjortorna”, som fick erfarenhet genom att delta i revolter i Brasilien och Uruguay. Den billiga symbolen med röda skjortor blev en stor succé.
1848 seglade Josef hem till Italien med 60 rödskjortor. Tiden var mogen, uppror pågick i Europa och hans ankomst mottogs väl. Fler frivilliga anslöt sig, och hans styrkor erövrade Rom, där de höll ut i nio månader innan upproret slogs ner.
Josef tvingades i landsflykt igen och hamnade i New York 1850. Efter ett kortvarigt jobb som talgljusstöpare gav han sig till sjöss igen och seglade bland annat till Australien och Nya Zeeland.
I mitten av 1850-talet återvände Josef till Italien och värvades som gerillaledare av Victor Emmanuel, kung av Sardinien, som drömde om att ena Italien.
Med tusen rödskjortor invaderade Josef Sicilien och fortsatte till Neapel, där han tågade in i september 1860. Han stred i norra Italien och försökte erövra Rom igen. Victor Emmanuel tvingades till slut sätta honom i fängelse för att lugna ner honom.
Italien blev till slut fritt, till stor del tack vare Josef. Trots dålig hälsa och flera skador deltog han som frivillig på fransk sida i kriget mellan Frankrike och Preussen 1870, vid över 60 års ålder.
Josef ägde en gård på ön Caprera, där han drog sig tillbaka och skrev tre romaner som dock inte blev särskilt lyckade. Han var dock en utmärkt frihetskämpe som förverkligade sin dröm om att ena Italien och hyllas som ”Lejonet från Caprera”.
