Ismantorps fornborg på Öland, en cirka 1800 år gammal ruin med nio portar, tros ha övergetts på grund av klimatförändringar och haft en religiös funktion under fredstid, innan den omvandlades till ett renodlat försvarsverk under orostider.
Fornborgen vid Ismantorp på Öland är ett av Sveriges mest betydande fornminnen och är ungefär 1800 år gammal. Borgen, som har nio portar, övergavs troligen planerat och skyndsamt omkring 500-talets slut.
Klimatförändringens inverkan
Anledningarna till att borgen övergavs tros vara relaterade till en stor klimatförändring med fallande temperaturer som inträffade under 530-talet och varade i flera decennier. Detta ledde sannolikt till att människorna tvingades lämna platsen. Minskad avdunstning från de omgivande våtmarkerna, i kombination med kyla och fukt, gjorde troligen miljön outhärdlig. Arkeologiska undersökningar tyder på en planerad evakuering, då inga större fynd gjorts och övergivandet skedde under ordnade former.
Religiös kultplats – ett tempel?
En fornborg med nio portar kan ifrågasättas som enbart ett försvarsverk, då det snarare tycks inbjuda fiender. Detta tyder på att Ismantorps borg hade ytterligare, kanske minst lika viktig, funktion utöver försvaret.
Talet nio ansågs vara heligt och magiskt under äldre järnålder. Redan på 1930-talet menade arkeologen Mårten Stenberger att Ismantorps fornborg under fredstid kan ha fungerat som en religiös kultplats. Borgens mittpunkt, med en mindre cirkelformad byggnad, kan ha varit ett tempel. Stenberger diskuterade senare var religiösa ceremonier kunde ha ägt rum, med tanke på den täta bebyggelsen inne i borgen.
En teori är att borgen under sina första cirka 200 år tjänade som både försvarsanläggning och religiös kultplats. Den ursprungliga utformningen med radhus längs ringmuren gav utrymme för religiösa utövningar, samtidigt som människor kunde söka skydd där under orostider.
Orostider – trångt i borgen
Levnadsvillkoren påverkades påtagligt under 400-talet, då folkvandringstiden präglades av oro och stridigheter. Särskilt den senare delen av seklet var besvärlig för ölänningarna, som utsattes för räder från rövare och plundrare. Samtidigt samlade ölänningar stora guldfynd.
Under denna tid kan den centrala bebyggelsen inne i borgen ha tillkommit. Fler människor sökte skydd innanför murarna och byggde troligen hus utan särskild planering, vilket tog upp den yta som tidigare använts för religiösa ceremonier. Borgen kan därmed ha förlorat sin religiösa funktion, och en annan borg på Öland kan ha övertagit den rollen.
Framtida forskning
Projektet ”Ringforts on Öland”, under ledning av professor Kerstin Lidén, förväntas ge ny kunskap om öländska borgar genom omfattande arkeologiska undersökningar.
Källor: Mårten Stenberger, Eketorp.
TEXT: ROLF EKELUND FILOSOFIE MAGISTER I HISTORIA
