Berättelsen om det dömda kärleksparet i musikalen ”West Side Story” har genom ett flertal transformationer aldrig slutat att gripa tag i sin publik. Steven Spielbergs nya adaption är en filmisk och musikalisk flärd som går rakt till hjärtat.
Från inspirationen i William Shakespeares ikoniska tragedi ”Romeo och Julia” till 1957 års Broadway-produktion till 1961 års filmadaptation och vidare till årets remake signerad Steven Spielberg. Berättelsen om det dömda kärleksparet i musikalen ”West Side Story” (med texter av det nyligen bortgångna geniet Stephen Sondheim) har genom ett flertal transformationer aldrig slutat att gripa tag i sin publik. Det är kort sagt helt omöjligt att värja sig när de unga turturduvorna Tony (Ansel Elgort) och Maria (Rachel Zegler) desperat försöker överleva som nyförälskat par mitt i ett brinnande gängkrig som de står på varsin sida av.
I Spielbergs händer får denna vackra historia, briljant i all sin enkelhet, en filmisk och musikalisk flärd som går rakt till hjärtat. Han är merinspirerat extravagant än på länge och regisserar som om det inte finns någon morgondag. Skitig realism möter förhöjda känsloexplosioner och sorg går hand i hand med lycka. Skildringen av sena 50-talets rivningsplågade Manhattan är utsökt, inget krut sparas vad gäller musikalnummer och filmfotografen Janusz Kaminski har sällan varit bättre än här. Med sina mastiga 156 minuter är den en aning för lång (”Gee, Officer Krupke”-numret hade kunnat strykas en gång för alla) men likväl är det en överväldigande upplevelse att få beskåda detta sprudlande spektakel i en biosalong.
