Efter den kioskvältande succén med 2017 års monsterroman ”The Shape of Water” (vinnare av fyra Oscars, inklusive bästa film och bästa regi) har Guillermo del Toro återvänt till noirens dunkla värld med Nightmare Alley (2022). Filmen är baserad på William Lindsay Greshams roman från 1946 och följer Stanton, en hemlighetsfull kringresande som i slutet av 1930-talet ströjobbar på en nedgången freakshow. Väl där föds drömmen om att bli mentalist i finare kretsar, där fickorna är djupa och möjligheterna oändliga. När han slår sig samman med den beräknande psykologen Lilith (Cate Blanchett, som född för att spela femme fatale!) ser han en tydlig väg mot toppen, men inget går som planerat.
Stanton, en kringresande som drömmer om att bli mentalist i finare kretsar där fickorna är djupa och möjligheterna oändliga, fångas upp i den nedgångna freakshowen. När han gör sig gällande ser han en tydlig väg mot toppen, men inget går som planerat.
Väl där föds drömmen om att bli mentalist i finare kretsar, där fickorna är djupa och möjligheterna oändliga. När han slår sig samman med den beräknande psykologen Lilith (Cate Blanchett, som född för att spela femme fatale!) ser han en tydlig väg mot toppen, men inget går som planerat.
Del Toro har som alltid ett stadigt grepp om filmhistorien när han berättar sin historia (skriven tillsammans med Kim Morgan), och den eleganta traditionalismen i hans filmskapande går inte att motstå. Karaktärerna är mångbottnade och oerhört välspelade; den visuella stilen är mestadels enastående, och även om det är tydligt redan från start var Stantons resa slutar, sitter man som trollbunden hela vägen.
I sann noir-anda är tonen obevekligt rå och mörk, och de monster som Del Toro tycks vara svag för är den här gången otäckt nog av mänsklig variant.
