Han var en framgångsrik man som slog sig fram genom livet trots en svår uppväxt, men kärleken hittade han först som 43-åring.
Vår Profil var en mångsysslare av stora mått. Han var litterärt intresserad och en flitig brevskrivare. Vid 29 års ålder började han på romanen ”Systrarna”, som aldrig fullbordades. Bland hans efterlämnade papper finns också novellen ”I ljusaste Afrika”.
Först kort före sin död kom han igång med skriverierna på allvar. Resultatet blev dramat ”Nemesis”, som han gav ut på eget förlag. Boken trycktes i Paris, men vår Profil fick aldrig uppleva att den kom ut i handeln. Han drabbades av ett slaganfall och dog, omgiven av en läkare och några tjänare. Nemesis blev ingen succé. Efterlevande släktingar köpte hela upplagan och brände den, då de ansåg verket för svagt för att publiceras. Bara ett enda exemplar räddades åt eftervärlden.
Vår Profil växte upp under mycket knappa omständigheter. Hans bröder bidrog till familjens försörjning genom att sälja tändstickor. Fadern hade usla affärer och gick i konkurs. I myndigheternas handlingar klassades han som ”fattig” med yrkesbetäckningen ”artist”.
Genom flit och duglighet slog vår Profil sig fram. Han blev till sist både rik och berömd, men saknade lycka i sitt hemliv. Forskarna känner bara till några få korta kärlekshistorier från hans ungdom. År 1876 mötte han sitt öde i en blomsterhandel i Wien. Då var han 43 år gammal. I butiken arbetade den 20-åriga Sofie Hess som blomsterflicka.
Mötet blev upptakten till en kärlekssaga som varade i 18 år. De första åren gjorde vår Profil täta resor till Wien, men han ville ha sin älskade närmare. Han skaffade henne en våning i Paris, bara några minuters promenad från sitt eget hem. Här installerades Sofie med personal. Vår Profil drömde om att förvandla henne till en världsvan och välutbildad kvinna som han kunde visa upp i societeten. Hon tänkte bara på pengar, kläder och nöjen. Hon kunde inte tala franska och hade inga vänner i Paris. Det hela förvandlades till en ”My Fair Lady-historia” som slutade i moll.
Vår Profil var mycket svartsjuk och spionerade på sin älskarinna. Till slut gled paret isär, men förbindelsen bröts inte helt. Vår Profil skrev många brev till sin älskade, som han kallade ”Trollet”. Själv betecknade han sig som ”Brumbjörnen”. Trollet utnyttjade hänsynslöst Brumbjörens känslor och satte sprätt på hans pengar. Hennes släktingar var också med och ville ha pengar.
Till slut kom katastrofen. Sofie blev med barn, men fadern var inte vår Profil, utan en ung ryttmästare. Brumbjörnen var en gentleman. Han skrev ett varmt, tröstande brev till sin älskade och anslög en livränta till henne på 150 000 floriner. Sedan träffade han bara Sofie och hennes lilla dotter en enda gång. På våren 1895 skulle hon gifta sig med ryttmästaren. Då skrev han ett sista brev till henne.
Den 10 december året därpå gick vår Profil ur tiden. Det blev bråk om det stora arvet, som uppgick till över 31 miljoner kronor.
Sofie ville ha mer pengar än vad som anslogs till henne, annars hotade hon med att publicera alla 216 brev som vår Profil skrivit till henne. För att undvika skandal löste boutredaren in breven för 12 000 floriner, samtidigt som han försäkrade sig mot framtida utpressningsförsök från Trollets sida. Så slutade kärlekssagan mellan den världsberömde svenske uppfinnaren och den lilla blomsterflickan från Wien.
