Jan Dzedins kombinerar rollen som kulturchef med skådespeleri och ser fram emot urpremiären av musikalen ”Ivar”.
Skådespelare, teaterproducent, ensemblechef, trombonist och dirigent – Jan Dzedins CV är långt. Närmast är han aktuell som huvudrollsinnehavare i teaterföreställningen ”Ivar”, som har premiär i höst, och som kulturchef i Emmaboda kommun.
Hur startar du helst dagen?
– En rejäl frukost och Dagens Nyheter.
Hur blev du kulturchef i Emmaboda kommun?
– Jag sökte jobbet 2017 när jag fyllde 50. Jag kände att jag hade god kontakt med Emmaboda då jag tidigare föreläst på ”En dag med Moberg” tillsammans med min pappa och jobbat med Cirkus i Glasriket i Boda. Det kändes naturligt att söka tjänsten.
Vad gjorde du innan?
– Innan var jag producent och ensemblechef på Regionteatern Blekinge Kronoberg. Jag har varit teaterproducent i många år. På 90-talet var jag skådespelare under nio år professionellt på olika länsteatrar. År 2003 flyttade jag till Kalmar och var chef för Byteatern i fyra år. Sedan frilansade jag igen, bland annat på Teateri i Jönköping och på Västanå Teater. Så jag har min bakgrund inom scenkonsten.
Jag har också spelat trombon och hållit på med dirigering.
Varför har du fastnat för teater?
– All scenkonst är möten. Mötet mellan scen och salong är oslagbart när det väl slår an. Det är ett fantastiskt bra sätt att kommunicera på, att berätta historier och berättelser. Det finns inget som slår när publiken berörs och man upplever det tillsammans. Jag har varit en sån som både gillar att stå i kulisserna men inte är rädd för att kliva upp på scen. Jag har respekt för skådespelaryrket, det är tufft och kräver oerhört mycket för att vara på topp, tycker jag. Frilanslivet är tufft och jag beundrar skådespelare och deras arbete.
Hur går det att kombinera jobbet som kulturchef med skådespeleriet?
– Jag tycker det är viktigt att kulturchef får vara min profession. Sedan har jag fått glädjen att göra den här rollen och det är jättekul, men jag har inte yrket skådespelare. ”Ivar” har blivit ett sätt att få återvända till scenen. I ensemblen är det både professionella och amatörer, både barn och yrkesaktiva inom andra yrken. Det är verkligen en Kalmarsatsning och det känns jätteroligt att ha fått huvudrollen.
När hade du en skådespelarroll senast?
– Det var 2009–2011 som jag spelade den senaste rollen. Det var en monolog av Dostojevskij som baserades på boken ”Bröderna Karamazov”. Ungefär samtidigt var jag även med i en dramadokumentär för SVT som utspelade sig på Stockholms slott, men som spelades in i Kalmar slott. Jag spelade filosofen Descartes som träffade drottning Kristina.
Hur känns det att skådespela nu igen?
– Jag känner en bra blandning av lust, lugn och nervositet.
Kan du berätta lite om musikalen ”Ivar”?
– ”Ivar” kommer locka alla som är intresserade av Kalmarhistoria. Den som letar efter dramatik, kärlek och musik kan finna allt det i musikalen. Den handlar om tändstickskungen Ivar Kreuger som var från Kalmar och påverkade världshistorien, han var oerhört inflytelserik. Den är fint gjord av Jonas Hellberg och Michael Ländin som har skrivit manus och musik. Det är många lokala kändisar med, till exempel Magnus Kviske, Ingemar Bernthsson och Mathias Sundén.
Det är inte bara Kalmarhistoria utan också finanshistoria. Ivar Kreuger växte upp här i Kalmar som son till Ernst Kreuger, tändsticksfabrikören. Han ville inte gå i sin fars fotspår utan utbildade sig till ingenjör. Han hade turen att vara på rätt ställe vid rätt tillfälle och fick patent på armerad betong. När tändsticksfabriken brann ner så blev han hemkallad för att rädda familjeföretaget, vilket han gjorde på ett dramatiskt sätt. Han erbjöd länder lån mot monopol på tändstickstillverkningen och blev miljardär.
Men pjäsen handlar inte bara om Ivar utan också om människorna runt honom. Arbetare på fabriken är med och berättar historien och Greta Garbo är med på ett hörn, som ju kommer från Högsby. Kort sammanfattat handlar den om hans uppgång och fall.
Vem spelar du?
– Jag spelar Ivar. Vi har haft väldigt roligt på repetitionerna så det ska bli en fröjd. Det handlar mycket om att göra en så levande människa av honom som möjligt, vilket jag försökt göra.
Har du fått några reaktioner på att du är med?
– Mycket positivt. Jag har kunnat använda skådespeleriet i mitt jobb som kulturchef. Bland annat har jag regisserat ungdomar i teaterföreställning, satt upp skolteatrar och såna saker. Jag framträder ju även mycket inför folk som kulturchef, och det är jag inte främmande inför. Det är två yrken som gynnar varandra. Sen är det också bra som kulturchef att veta hur det är på den producerande sidan.
Vad gör du mer i ditt jobb som kulturchef?
– Den roliga sidan är att jobba med både konst, bibliotek och teater och få förvalta vårt kulturarv. Jag har hand om alla kulturföreningar och skolkulturen i hela grundskolan. Vi jobbar med utvecklingsprojekt och varje sommar gör vi ”En dag med Moberg”, om Vilhelm Moberg. Vi har precis gjort färdigt en hemsida om Moberg med olika besöksmål.
Jag tar också fram förslag till olika projekt inom kommunen. Det är en blandning av både administration och praktik. Att Emmaboda kommun vann pris som Årets kulturkommun 2022 är ett kvitto på att vi gör något bra. Alla som jobbat eller jobbar med kultur ska ta åt sig av det priset. Det finns mycket i kommunen Emmaboda. Personligen har det varit jät-teroligt. Det har gått fyra år sedan min första uppgift var att skära i budgeten, och sedan har det gått framåt.
Varför passar du för jobbet?
– Jag är ganska bra på att vara kreativ och skapa efter de förutsättningar jag har. Jag gillar mänskliga möten och tror jag är bra på att föra samman olika aktörer.
Var kommer namnet Dzedins ifrån?
– Från Lettland. Pappa kom till Sverige som 6-åring, som båtflykting över Östersjön. Han kom till Gotland och sedan till Finspång och Dalarna. Det har påverkat mig ganska mycket, hur jag ser på livet. Du bestämmer aldrig var du är född eller vilket sammanhang du föds till. Jag tycker tonen i samtalen idag är väldigt auktoritär och hård. Det är ett problem såklart med stora flyktingströmmar. Men det är ett gemensamt problem och inget vi kan stänga ute utan något vi måste ta tag i på ett så värdigt sätt som vi kan. Jag kan tycka att debatten är extremt förenklad och jag tror inte det gagnar någon egentligen.
Hur gör du för att varva ner?
– Jag gör helt enkelt något annat en stund.
Hur tacklar du en motgång?
– Jag har alltid varit bra på att hitta nya vägar. Fast utan vänner och goda kollegor hade det aldrig gått.
Vad gör du en ledig dag?
– Läser, städar, paddlar eller spelar trombon.
Vad är fredagsmys för dig?
– Kyckling… nej, tacos… nej, förlåt, jag är så påverkad av reklamen. Fredagsmys är att pusta ut, summera veckan och att umgås med familjen.
Har du en bucket list, och vad står det i så fall på den?
– Att fortsätta minska min klimatpåverkan, att skriva ytterligare en pjäs och en barnbok samt att se mina barn växa upp.
Vad läser/lyssnar eller tittar du helst på?
– Lyssnar på Earth Wind & Fire och ser extremt gärna på teater.
Person du ser upp till?
– Peter Wolodarsky.
Tre kändisar du gärna skulle bjuda på middag?
– Mats Larsson Gothe, Tage Danielsson och Astrid Assefa.
Vad skulle du bjuda på?
– Något från Coops receptkatalogiapp.
Vad ser du fram emot just nu?
– Att pandemin ska gå över och att få ha världspremiär för musikalen Ivar.
Vem skulle du ta med dig till en öde ö?
– Min fru.
Hur ser du på framtiden?
– Jag är både okuvlig optimist och orolig. Människor före oss har klarat av betydligt värre saker och hot än vi. Det finns bara ett VI.
