Hon drömde om att bli scenograf, men livet tog en annan väg. Elisabet prövade olika yrken innan hon fann journalistiken och senare blev en hyllad barnboksförfattare.
Elisabet var en mångsidig person som under sin ungdom prövade på många olika fritidsaktiviteter, däribland teckning, körsång, balett och teater. Hennes intresse för teater ledde till en dröm om att bli scenograf, men hon avstod från detta då hon ansåg att det var ett för tungt yrke. Efter att ha studerat handel och ekonomi på Filip Holmqvist handelsinstitut, bestämde hon sig för att bli journalist. Efter journalistutbildningen 1966 arbetade hon först på GT och sedan på Aftonbladet i Stockholm, där hon arbetade som redigerare och var känd för sin förmåga att skriva klart och enkelt.
Vid sidan av sitt yrkesliv hade Elisabet ett rikt privatliv. Hon var intresserad av klassisk musik, tyckte om att sy och sticka samt älskade havet, särskilt vid Gambia. Hon var gift två gånger. Hennes första man var journalisten Loa, med vilken hon fick två barn. Efter skilsmässan träffade hon Mame från Gambia, som blev hennes andra make.
På grund av sitt Afrika-intresse och kärleken till Mame, lät paret bygga ett hus i Mames hemland, vilket Elisabet själv hade ritat. Tråkigt nog blev huset aldrig riktigt bebott då Mame avled i cancer några år senare.
Elisabets författarkarriär tog fart redan under journalisttiden. År 1972 skickade hon in en barnbok till Rabén & Sjögren, som antogs och gav henne ett honorar på 5 000 kronor. Boken introducerade en huvudperson som senare skulle bli mycket känd – en pojke som bor i ett höghus med sin pappa. Böckerna om denna karaktär har sålts i miljontals exemplar och har även blivit tv- och filmproduktioner.
År 1975 lämnade Elisabet journalistiken för att helt ägna sig åt författarskapet. Hon dog 2021, men hennes litterära skapelser lever vidare och har nått en odödlig status.
