Enligt sägnen är Kastlösa prästgård hemsökt. Bultningar, dunkande och rytmiska slag i dörrar, väggar och fönster är bara några av de oförklarliga fenomen som uppträder i prästgården, menar några. KalmarPosten åkte dit för att ta in känslan. Artikeln publicerades 31 oktober 2020
”Det spökar på Öland”
En internetanvändare som besökte gården i samband med ett konfirmationsläger 2015, skriver hen att garderobsdörrarna gick från att vara olåsta till låsta för att sedan vara olåsta på nytt. Det utan nyckel. Hen beskriver också att det hördes duns samt en spolning från toaletten när alla hade gått och lagt sig. För att reda ut det hela ringde vi upp Tony Martinsson, som tillsammans med sin bror Niclas Laaksonen kan vara Sveriges främsta spökjägare.
– Det händer väldigt många gestalter där. Bland annat att någon går utanför rummen och så där. Folk beskriver också att de har hört dunkningar där.
Tony och Niclas har själva ännu inte besökt Kastlösa prästgård, men de har planer på att åka tid. Bröderna driver företaget Laxton Ghost och får därigenom in tips från allmänheten som har upplevt något oförklarligt. Därefter åker de dit, ibland som ett event med intressenter, för att ta reda på hur det ligger till.
Eftersom Laxton Ghost inte har tagit sig till Kastlösa än, fick KalmarPosten slänga in sig i bilen och ta riktning mot Kastlösa. Det räcker att enbart köra ut på Kalmars gator denna kväll för att känna in det ”spökliknande”. Dimman har lagt sig tät över staden och jag funderar på om det verkligen är värt att köra de fyra milen i. Spänningen inom mig stiger och jag fortsätter min resa genom dimma, mörker och regn.
Så var jag framme. Jag kliver ur bilen, ställer mig framför huset och beskådar det. Sekunderna är få innan jag får den där känslan av att själva huset är ett stort monster som hånler mot mig. Känslan är så där charmigt otäck, ni vet där pirret som vänder sig i magen? Nåväl, vad kan hända. Jag går bort mot ena gaveln där det är kolsvart. Kameran hinner knäppa en bild innan jag hör en svag kvinnoröst som stönar. Ungefär som när man går in i någon. Nu blir det otäck, men den fascinerande känslan får mig till att vilja stanna kvar.
Det har nu gått en kvart sedan jag parkerade bilen. Bortåt skogen ser jag en ficklampa komma närmre och närmre mitt håll. Är det en rymdvarelse som hittat hit? Eller är det någon som tipsat polisen om att det härjar en inbrottstjuv i byn? Puh, det var en kvinna som går förbi med sin hund. Vi hälsar, hon traskar vidare och jag kan nu utforska området än mer.
Jag kommer bort till den där prästgården som är så omtalad. Huset inhyser nu ett hotell och det är inte i närheten så läskigt än vad Ölandsgården är. Innan jag återvänder till Kalmar, tar jag mig ett varv runt huset. Vid ett ödelagt skjul lite längre bort hör jag ett duns. Ingen är där. I stället åker jag hemåt med hundra frågor i huvudet…
