En konstnärs livsresa blev oväntat omskriven när en barnvisa hon skrivit som barn blev en landsbekant succé.
Det är inte lätt att slå igenom som konstnär. Många försöker, men bara ett fåtal lyckas. Det är dem man får höra talas om. De får fina priser och stora stipendier. Man möter dem ofta på dyra restauranger, dit vanliga människor inte har råd att gå.
En konstnär vid namn Elisabeth levde detta liv. Hon målade och tecknade i hela sitt liv, men slog aldrig igenom. Hennes tavlor säljs ibland på auktion för några tusenlappar. Ett porträtt av en ”kvinna i blå tröja”, målat i olja 1967, ropades ut på Bukowskis för 2 000 kronor, men såldes för 1 200.
Elisabeth hade en gedigen konstnärlig utbildning. Hon studerade vid Otte Skölds målarskola, Gerlesborgsskolan och Konsthögskolan i Stockholm. Hennes motiv var oftast landskap, stilleben eller porträtt. Även om hon aldrig slog igenom, fick hon ibland välvilliga recensioner i tidningarna när hon deltog i utställningar.
Konsten fanns i blodet. Hennes pappa Axel och mamma Linnéa var konstnärer, och hennes bror Gunnar var sångare. Elisabeth gifte sig 17 år gammal med målaren, skulptören och tecknaren Bengt. De skilde sig 1957, efter sju år och fyra barn.
Pappa Axel tillhörde en adlig släkt med rötter i Baltikum, men han ansåg att släkten härstammade från Danmark. Han var en äventyrare som bland annat tillbringat flera år i Argentina, där han varit adjutant åt landets president.
Elisabeth hade fyra syskon: brodern Per (arkitekt), systern Rosemarie (avlidit späd), hon själv och brodern Gunnar (sångare). Hon hade även en halvsyster, Kirsten, född i Danmark.
Familjen, särskilt Axel, var populär men också utsatt. En stalker vid namn Mona förföljde Axel till dennes död 1975, sedan Linnéa till dennes död 1980, och därefter Gunnar. Elisabeth klarade sig dock från stalkern.
Däremot drogs Elisabeth in i en lång arvstvist efter föräldrarnas död, främst mellan bröderna Per och Gunnar.
Elisabeth dog 1998. Hon slog aldrig igenom som konstnär, men blev ändå kändis. Som 5- eller 6-åring skrev hon ett brev till sin pappa Axel, som också var kompositör och trubadur. Axel tonsatte brevet och 1936 publicerades det som en visa. Sången, ”Brevet från Lillan”, blev en stor succé och älskad av hela svenska folket.
Elisabeth blev känd på ett mycket ovanligt sätt.
