Pandemin har inneburit en tid av reflektion och skapande för Avantgardet. Nu är bandet tillbaka på scenen med oförändrad energi och nya influenser.
Med en grön parkas och en kaffe i handen sitter Rasmus Arvidsson, frontfigur i Avantgardet, och reflekterar över pandemin. Den uteblivna livespelningen har lett till två nya skivor och en tid av stillhet. ”Vi gick underjorden direkt. Första dagen när det slog till lade jag mig under en sten och låg där i två år,” berättar Arvidsson. Bandet valde att inte ställa om till digitala spelningar eller anpassa sig till restriktioner, utan väntade tills de kunde återgå till sina vanliga, energiska liveframträdanden. ”Det skaver i intensivt, svettigt, närhet till publiken och att de är en del av föreställningen. Kan vi inte göra det, då gör vi ingenting alls,” förklarar han.
Spelningarna efter uppehållet har, enligt Arvidsson, varit oförändrade. ”Det jag är mest stolt över är att allt är som 2019 igen, exakt samma grej,” säger han. Bandets hängivna fans och den allmänna kaotiska stämningen på konserterna har varit densamma.
Livespelnings-kaoset har dock inte bara inneburit festligheter. Under en konsert nyligen startade en förlossning, och ett frieri har också ägt rum. ”Mammans pappa kom fram precis efter spelningen och var skitstolt. ”Ni startade förlossningen – de är inne på BB nu.” Det var jävligt roligt. Den första Avantgardet-bebisen!” berättar Arvidsson, som skickade en body till familjen.
Bandet kommer att spela på Söderport i Kalmar den 16-18 december. Konserterna förväntas erbjuda den höga energi som är typisk för Avantgardet. Med ett stort låtmaterial planerar bandet att köra olika setlister under de tre kvällarna. ”Vi vill alltid att alla besökare ska få en unik kväll med oss och den enda kritiken ska möjligtvis kunna vara att att det är för långt. Men samtidigt tycker jag att det är alldeles för kort!” säger Arvidsson.
Pandemin har även influerat Arvidssons scennärvaro. Inspiration från Disneyfilmer, särskilt ”Hotell Transylvanien 3”, har lett till nya danssteg. ”Du kommer att se mig dansa som Dracke – 100 procent!” utlovar han.
De två senaste skivorna beskrivs som ”pandemiskivor” som utforskar det psykiska landskapet under isoleringen. ”Det känns jäkligt intressant, dels när man släppte det, men också om 15 år och man tittar tillbaka på det: ”Ah, pandemiskivorna liksom” Fan vad deppigt, men också kul,” reflekterar Arvidsson.
Han betonar vikten av att skildra samtiden och sanningen i musiken. ”Det jag hoppas, och min strävan med musiken, är att fler folk ska se de mörka delarna av samhället som inte lyses upp.” Han kritiserar ett alltmer individualiserat samhälle fokuserat på kommers och konsumtion.
