Två år efter att Alice, 10, fick diagnosen diabetes typ 1 lever familjen ett nytt liv. Sofia beskriver hur en ökad törst och trötthet blev varningssignalerna som ledde till att dotterns sjukdom upptäcktes.
För två år sedan fick Alice, 10 år, diagnosen diabetes typ 1, vilket kom som en chock för hela familjen. Det var i september 2019 som Alice, då åtta år, började visa tydliga symptom. ”Hon var ganska tunn i kroppen, men vi tänkte att det kan bli så när man växer. En dag i september åkte hela familjen till Skåne för ett dygn. Då märkte vi att hon drack väldigt mycket vatten och gick på toaletten ofta. Sedan var hon tröttare än vanligt”, säger Sofia.
När familjen återvände till Algutsrum på Öland kontaktade Sofia vårdcentralen för att beskriva symtomen. Väl på vårdcentralen togs prover och resultatet visade att Alice blodsocker låg på 24, medan normalvärdet ligger mellan 4 och 8. Familjen fick omedelbart åka med ambulans till barnakuten.
”Alice var precis som vanligt och hon hade svårt att förstå vad som hände. Jag blev jätteledsen, det kom som en chock”, berättar Alice.
På sjukhuset påbörjades omedelbart behandling och familjen fick vistas på barnavdelningen i närmare en vecka. ”De sa att det var en väldig tur att vi hade sökt hjälp. Hade det gått några dagar till hade det kunnat gå riktigt illa”, säger Sofia.
Under sjukhusvistelsen började familjen förstå att flera tidigare händelser nu hade en förklaring. ”Hon hade varit trött på morgnarna och hade till och med somnat i soffan innan skolan. Hon orkade ibland gå upp för trappan till sitt rum och på utedagar i skolan hade hon gråtit för att hon inte orkade längre sträckor. I efterhand förstår vi att det berodde på diabetesen”, säger Sofia.
Familjen fick under sjukhusvistelsen information och utbildning om hur man hanterar sjukdomen, inklusive hur insulin fungerar och hur man ger sprutor. Efter en permissionsperiod började Alice skolan igen, med stöd av Sofia de första veckorna för att övervaka blodsockret. En genomgång hölls även för klassen.
”Det kändes ganska konstigt. Klassen fattade knappt vad det var heller, men de hade hört talas om det”, säger Alice.
Efter ett par månader fick Alice en insulinpump istället för sprutor, vilket underlättade vardagen avsevärt. ”Med pumpen blev det en helt annan grej. Efter vi fick pumpen känns det som rena stenåldern att gå tillbaka till sprutor, pumpen är mycket smidigare och det är lättare att planera och finlira”, säger Sofia.
Med hjälp av en blodsockermätare på armen och insulinpumpen kan familjen och skolans personal följa Alice blodsockervärde på distans via en app.
De senaste två åren har inneburit mycket lärande om hur Alice kropp fungerar. ”Det var lite svajigt i emellanåt, särskilt första året efter debut. Man upptäcker nya saker och kroppen beter sig inte likadant hela tiden. Alice växer och snart är det hormoner och pubertet som kommer att påverka. Kroppen ändrar sig i olika perioder och det gäller att hänga med”, säger Sofia.
Missuppfattningar om sjukdomen är vanliga. ”Det är mest att man tror att jag inte får äta socker. Det går bra men kräver lite planering med att ge insulin”, säger Alice.
Sofia tillägger: ”Det är väl den vanligaste missuppfattningen och att man då till exempel inte vågar bjuda barn på kalas för det. Sedan kan det vara annan gammal fakta som lever kvar, många tror fortfarande att man tar sprutor och att det inte finns pumpar. Diabetes är så pass vanligt idag att det borde informeras till föräldrar om symptom för att underlätta att ett barn, eller vuxen, får sjukhusvård i tid. Går det för långt kan det bli farligt för kroppen.”
