Första advent och snön faller lätt denna morgon. Jag har bestämt träff med Nina efter lunch, och med en riktig julig start på dagen kan jag säga att julstämningen höjdes när jag klev in genom dörren till Karlsborg.
Karlsborg är en gård som varit i Ninas släkt sedan år 1920, då Ninas farfars far, Amandus Nilsson, köpte gården. Gårdens tidigare ägare rev på 1890-talet de flesta byggnaderna och byggde upp gård och boningshus så som det ser ut idag. Han bröt lårbenshalsen och blev sängbunden tills han gick bort. Det var därefter som gården kom i Nilssons ägor.
Ninas farfar drev gården med en av sina bröder, Gunnar, fram till 1962. 1978 tog Ninas pappa över den. Det fanns mjölkkor här fram till 1967; efter det har det varit slaktgrisar. Gunnar bodde i huset så länge han drev gården, sedan flyttade farmor och farfar in och 1978 flyttade hennes föräldrar in.
2018 valde de att flytta in till en lägenhet i stan; det var då Nina fick möjligheten att flytta in i huset. Gården drivs fortfarande av Ninas föräldrar.
Huset har minst sagt gått igenom en del renoveringar. Nina berättar att hennes föräldrar renoverade huset 1978, innan dess hade farmor och farfar renoverat det, och innan dess var det Gunnar.
– Mina föräldrar ville återskapa huset, och verandan är väldigt lik den ursprungliga, men utan det stora takutsprånget på andra våningen.
När jag kliver in i huset slås jag av all historia som finns där. Trots att huset har ändrat stil genom åren så är det nog just det som gör att huset har en berättelse som berättas i tapeter, möbler och med släkten Nilsson. Nina har mängder med historier att berätta när vi går runt i huset. Tapeterna har satts upp efter olika renoveringar, möblerna som hon ärvt från släktingar och minnen såklart som på något sätt sitter i väggarna.
Jag är omåttligt förtjust i gamla hus och gamla möbler. När jag kommer in i salen där matsalsbordet står och en magisk kristallkrona hänger över, blir jag lycklig. Här vill jag fira jul!
– Nina beskriver sin inredningsstil: ”En salig blandning av arvegods, auktionsfynd och till viss del möbelförvaring.”
Det finns inte många nya möbler i detta hem. Varje möbel har en egen berättelse, och Nina berättar flera historier om både auktionsfynd, som det stora vackra skåpet i salen, och arvegods som den fina soffan som flyttades med från Hundshylt.
Nina, som bara bott i huset i två år, försöker få det att kännas som hennes eget. Det är ju också hennes barndomshem, och hon är på god väg. Med nytapeter i hall och sovrum har hon skapat sin stil. Köket är platsbyggt från renoveringen som hennes föräldrar gjorde 1978 och står sig än idag; det är bara kaklet hon är sugen på att byta. Annars lutar renoveringstankarna åt att måla om huset. Vilken färg hon väljer återstår att se. Hon säger att det också hade varit kul att återskapa den femkantiga utbyggnaden på gaveln som innehöll skafferi och farstu; den rev farmor och farfar främst för att den var oisolerad och i ganska dåligt skick. Framtiden får utvisa vilka förändringar Karlsborg får.
Något som detta hem alltid kommer att ha med sig är den mysiga hemtrevliga känslan blandad med ”wowkänslan”. Jag tror definitivt att det sitter i väggarna!
Tack Nina för att jag fick komma hem till dig!
