När Kalmar FF kliver in i en ny säsong är det givetvis lätt (och mänskligt) att stirra sig blind på premiären och nyförvärv. Samt en färsk tabellrad. Men de senaste fyra åren har varit så extrema – från toppkänning till nedflyttning och direkt upp igen – att poänghistoriken nästan blir en karta. Frågan är inte bara hur många poäng som krävs framöver, utan vilken typ av säsong som siffrorna signalerar.
Om man ska göra ”kartan” rättvisa behöver man dock läsa siffrorna på två nivåer. Den första enkel: poäng och placering. Den andra är mer ”intressant”: vad poängutfallet faktiskt bestod av i termer av mål framåt, bakåt, marginaler, poängspelare osv. För Kalmar FF är skillnaderna mellan åren så tydliga att de nästan fungerar som tre olika studier i hur Allsvenskan (och sedan Superettan) kan slå för ett, ja, mittenlag. Och på tal om studier, detta kommer inte på något sätt bli någon uppseendeväckande eller djupgående sådan – utan mer en kort text som avslöjar hur otåliga vi är på att allt ska dra igång igen…
Bästa på länge
2022 blev också en av de starkaste säsongerna under modern tid. KFF slutade fyra i Allsvenskan med 51 poäng (15 segrar, 6 oavgjorda och 9 förluster). Laget gjorde 41 mål och släppte in 27, vilket gav en målskillnad på +14. Det är ett facit som brukar säga två saker samtidigt: att du vinner tillräckligt ofta och att du sällan hamnar i matcher där du måste “jaga ikapp” två mål för att rädda poäng. Det var Mourinho-fotboll med rätt marginaler över tid. Tätt bakåt. Allt sånt. (Och kan också liknas lite vid säsongen som gick i Superettan?)
Poängproduktion från nyckelspelare
2023 blev nästa kapitel: fortfarande en placering i övre halvan, men med en tydlig skillnad: vi hade tre spelglada herre som sniffade upp nätet på löpande band. KFF slutade sexa med 45 poäng (13–6–11) den gången. Här blir det intressant att poängen sjönk, men framför allt att målskillnaden svängde: Kalmar gjorde 35 mål och släppte in 40 (målskillnad –5). En sjätteplats med negativ målskillnad är fullt möjlig, men den tenderar att komma ur en säsong där du antingen vinner många tighta matcher och samtidigt åker på några tyngre smällar – eller där du har perioder av stark effektivitet som bär dig genom svackor. Eller som i detta fall: mååånga individuella misstag.
I den offensiva produktion var då, som sagt, Simon Skrabb, Deniz Hümmet och Mileta Rajovic tre tydliga poängspelare i statistiken: Skrabb noterades för 9 mål och 8 assist, Hümmet för 9+1 och Rajovic för 7+1. Tillsammans blir det 25 mål av lagets 35 – en konkret bild av hur stor del av målproduktionen som låg på just den trion, oavsett hur matcherna i övrigt såg ut. Det gör också att 2023 kan beskrivas som en säsong där poängen fortfarande räckte till övre halvan, men där “marginalspel” och målproduktion från nyckelspelare fick bära mer än året innan. Lite Liverpool under Klopps första år?
Ned- & Uppflyttning
Sedan kom då 2024, där tabellen inte bara blev ett sämre utfall utan ett tydligt brott i siffrorna. Kalmar FF slutade på en 15:e plats (30 poäng, 8–6–16). Målen var 38 framåt och 58 bakåt, alltså en målskillnad på –20. Det är den typen av rad som brukar bli svår att rädda över 30 omgångar, eftersom den innebär att du i snitt släpper in nära två mål per match. (Ajabaja…) Även om du gör mål framåt hamnar du för ofta i lägen där en “normal” prestation inte räcker till poäng. Och Kalmars spel var inte där – knappt någon gång, faktiskt.
Efter nedflyttningen spelade Kalmar FF Superettan 2025, och där blev poängställningen en helt annan historia! Kalmar slutade tvåa med 64 poäng och med matchraden 18 segrar, 10 oavgjorda och 2 förluster. Målskillnaden var kraftigt positiv: 52 gjorda och 21 insläppta. Det är en säsongstyp som i tabelltermer signalerar kontroll: få förluster, låg andel baklängesmål och ett poängtempo som håller från vår till höst. Ganska, sautans imponerande, ursäkta språket, med tanke på att nästan alla i laget gjorde mål, men där det inte fanns några tydliga målgörare över tid.
Vad säger siffrorna om “förväntningar”?
Det går inte att lova resultat innan en boll är sparkad, men historiken kan väl ge en liten fingervisning att prata om – utan att för den del spekulera för mycket. För Kalmar FF de senaste åren är den ganska tydlig: när laget ligger på plus i målskillnad över en hel säsong tenderar poängen att räcka till den övre halvan. När målprofilen blir mer sårbar kan placeringen fortfarande bli bra, men marginalerna blir mindre stabila över tid. Och när insläppta mål drar i väg blir tabellen ofta skoningslös. Frågor på det? Bra.
Skämt åsido. Undertecknad känner spontant att den här säsongen blir svår att sia om då vi har en tränare som kommer från en riktigt stark säsong (speciellt i ramverket), men som för den del inte kan förlita sig på att det kommer fungera även i Allsvenskan. Truppen i sig är, i brist på ordförråd, balanserad men kanske inte så spetsig. Det finns ingen Skrabb eller Rajovic till undsättning just nu. Med det sagt, så är väl snart Marius Söderbäck i stan. Kan han bli frälsaren som bereder väg med en stabil målproduktion? Vi hoppas på det.
