Berättelser om kvinnlig frigörelse från kvä- vande patriarkala strukturer är verkligen på tapeten nu och Netflix-satsningen ”Unortho- dox” är den senaste snackisen av det slaget. En miniserie i fyra delar som bygger på den sanna historien om Deborah Feldman, en ju- dinna som i övre tonåren flydde från den ult- ra-ortodoxa värld i New York som hon växte upp och formades i.
Med mod och beslut- samhet tog hon sitt pick och pack och begav sig till Berlin för att skapa ett nytt liv i frihet. När hon inser att hon genom sitt arrangerade äktenskap med maken Yanky (Amit Rahav) aldrig kommer att kunna utforska sin passion och sin talang för musik, så tar hon chansen att fly. Det faktum att hon väljer Tyskland, där hennes mamma bor, svider ex- tramycket i hennes tysk-föraktande släkt. De ger sig dock inte i första taget och skickar iväg Yanky och hans kusin Moische (Jeff Wil- busch) för att få med henne hem igen.
Haas är inget annat än enorm i huvudrollen och balanserar hela tiden på en knivsegg mellan skör sårbarhet och solid styrka. Skild- ringen av hur Esther slits mellan två världar och kämpar med sin plötsligt kluvna identitet är väldigt drabbande och slår till med full kraft. Den aspekten och den centrala presta- tionen är tveklöst miniseriens enskilt största behållning. Jag gillar också den riktigt nerviga ådran som hela tiden gör sig påmind, att Est- her ständigt måste se sig över axeln, vilket stundtals tar berättelsen mot thriller-territori- um.
