På söndag blir Joachim Lantz en i gänget på Kalmar FF:s Wall of fame på Guldfågeln Arena. ”Det känns stort, jag är förväntansfull, det ska bli spännande”, säger han.
På Guldfågelns ”Wall of fame” finns idag namn som Bo Nilmert, Benno Magnusson, Nanne Bergstrand, Henrik Rydström, Petter Wastå och många fler. På söndag gör Joachim Lantz entré då han innan matchen mot Eskilstuna ska bli en del av den legendariska väggen.
– Det känns stort, det här är inga dåliga lirare, säger han själv när vi möts upp på Arenan inför utnämningen. Flera av de som finns på väggen idag har han själv antingen tränat för eller spelat ihop med och vi stannar upp en stund för att göra en och annan återblick.
– Några av dessa träffar jag ibland med Guldklubben på läktaren. Det är kul att få prata gamla minnen men också få höra om de som jag själv inte sett spela.
Själv var han 6 år när han började spela i Kalmar FF:s fotbollsskola. Då tränade lagen varannan vecka i Kalmarsundsparken och varannan vecka vid pulkabacken vid Novaskolan, numera Kalmarsundsskolan.
– Det var blandade åldrar och vi tränade för Tomas Bäckstedt och Janne minns jag. På vintrarna tränade vi i F12:s gamla gympahall.
I närmare 25 år var Kalmar FF Jockes lag med avbrott för två år i IFK Västerås i samband med studier.
– Jag flyttade hem igen år 2000 och det var för fotbollens skull helt klart. Kjell Nyberg frågade mig om jag ville komma hem och det blev nog en brytpunkt för mig då det blev en ännu mer seriös satsning efter det.
Under åren som gick blev det lite av en berg- och dalbana för Kalmar FF som ömsom vann Superettan och ömsom var på väg att åka ur.
– Från år 2004 och framåt började resan mot guldet på allvar. Då slog vi alla, inklusive topplagen, och vi tappade lite av respekten mot dem, som funnits tidigare. Vi visste att vi var tillräckligt bra för att slå dem.
Den 9 november 2008 stod det klart att Kalmar hade vunnit sitt första SM-guld i Allsvenskan och Joachim har många minnen, både från dagarna innan matchen i Halmstad, och firandet dagarna efter.
– Det hade kunnat avgöras redan dagarna innan när Elfsborg spelade och deras resultat kunde avgjort redan då. Vi samlades hela laget i källaren på Harrys för att se matchen, ifall det skulle bli SM-guld, men så blev det inte.
Några dagar senare stod den då 31-årige mittbacken i spelargången och väntade på att få gå ut och spela den avgörande SM-matchen.
– Det var första gången på riktigt många år som jag var nervös, det gällde så mycket. Jag minns hur vi kom ut på den regniga och blöta planen och möttes av en hel kortsida med röda och vita flaggor, och på läktarna var nog mer än hälften av publiken från Kalmar, det hade vi aldrig varit med om på en bortamatch tidigare.
Tror du att vi får vara med om ett SM-guld igen?
– Just nu känns det långt borta, men det kan gå fort under ett år när allt stämmer. Jag tror att det handlar om att hitta en stabilitet, en trygg stomme, fler egna talanger och att lägga strategier. Sen går det inte att blunda för att de ekonomiska skillnaderna idag är ännu större än de var då, även om den teorin inte stämde på oss 2008, vi vann även om vi inte hade pengarna. Men idag är det sju lag i toppen som tydligt har bra ekonomi och de sju i botten har helt andra ekonomiska förutsättningar.
– Vi kommer inte att kunna nå så höga publiksiffror som de största lagen, eller få hjälp med så mycket sponsring. Istället tror jag att vårt starkaste ben är våra egna spelare. Att ha en ungdomssatsning som ger egna talanger att sälja utomlands, till exempel Svante Ingellsson som är en av våra lokala talanger med grunden i IFK Berga och som sedan gick in i ungdomsakademin. Vi behöver fler sådana.
Idag sitter Joachim Lantz i Kalmar FF:s styrelse och är även tränare i Hossmo BK, division 4.
– Det är kul och utmanande på ett annat sätt. I division fyra är det betydligt mer hobby för spelarna och jag har varit van att fotbollen går före allt. Det är framför allt kul att se de unga spelarna utvecklas i samarbete med de spelare som har varit med ett tag.
