Berättelsen om Marco Polos resor och äventyr blev en sensation och en bro mellan öst och väst, trots att samtiden kallade honom ”Il Milione” för hans påstådda överdrifter.
En imponerande armada på fjorton fyrmastade fartyg med över tusen personer ombord gav sig iväg. Med proviant för två år, men resan till Persien skulle visa sig bli en mardröm som varade i flera år. En av passagerarna, sedermera känd som ”Il Milione”, var nära att förtvivla. Han fick sitt öknamn för att han ofta överdrev, men hans skildring av strapatsena var sanningsenlig. När fartygen nådde Hormuz hade sexhundra av besättningsmännen och flera passagerare dött. Il Milione hade tur som överlevde.
Det tog ytterligare ett år innan han kom hem. Han hade rest bort som 17-åring och återvände som 41-årig man, okänd för sina släktingar. Efter 24 år av äventyr ville han slå sig till ro, men oturen grep tag i honom och han tillfångatogs under ett krig.
I fängelset träffade han Rustichello, som hjälpte honom att skriva ner sina minnen. Resultatet blev en sensation som nästan hela samtiden betraktade som science fiction – därav namnet ”Il Milione”. Berättelsen handlade om hans besök i ett land med papperspengar, ett tyg som inte kunde brinna (tillverkat av ull från marken) och en svart, brännbar sten som gav mycket värme och nästan ingen låga.
Landet styrdes av en mäktig kejsare i staden Kambalu, som Il Milione beskrev som en av världens största städer med utegångsförbud nattetid och polispatrullering. Han blev god vän med kejsaren och fick insikt i landets seder och bruk.
Kejsaren hade fyra fruar och trettio älskarinnor, utvalda bland de vackraste flickorna i provinsen Ungut genom en process liknande moderna skönhetstävlingar. Flickorna bedömdes efter hår, figur, mun, ögonbryn och andra attribut. Finalisterna genomgick en ännu strängare granskning vid hovet, där de övervakades dygnet runt för att säkerställa att de sov lugnt, inte snarkade och hade ren andedräkt.
Folk i hemlandet skakade på huvudet åt hans berättelser, som om kejsaren kunde samla en här på 460 000 man på 20 dagar. Il Milione blev inte trodd, trots att han hade rätt i mycket. Han beskrev bruket av bergolja och tillverkningen av porslin, och gav en saklig skildring av många kinesiska städer. Han var också den förste europé som nämnde Japan och Madagaskar.
Efter ett år i fängelse, sommaren 1299, återvände Il Milione till Venedig. Han gifte sig med Doata Badoer, tillhörande en förnäm dogefamilj, och de fick tre döttrar. Han levde resten av sitt liv som en ansedd borgare och dog den 8 januari 1324, begravd i San Lorenzokyrkan – en gravplats som idag är okänd.
Marco Polos berättelse har överlevt i 143 gamla handskrifter och trycktes som bok på 1550-talet. Boken har kommit ut i många upplagor och blivit en av världens mest berömda reseskildringar, en slukarbok som fängslat miljontals läsare.
