En favoritkund på Zetas har skickat ett julkort till Victoria Skoglund. Mannen, som är 92 år gammal, skriver att han är sjuk och inte kommer att besöka trädgården nästa år.
”Jag sprättar upp kuvertet med lätt darrande fingrar. Det är som om jag redan vet. Känner igen den lätt reumatiska handstilen. Kråkfötter skrivna av en gammal mans hand.
Min favoritkund har skickat ett julkort till mig. En man med keps, stor näsa och käpp. Jag har hjälpt honom med hans trädgård i över tjugo år.
Varje år i mitten på maj kommer han till Zetas. Han sätter sig alltid på bänken under blodboken och vän- tar på att jag ska bli ledig. Han berättar om sina rosor, om mossan i gräsmatta och att han saknar sin fru. Han har en inköpslista och nedskrivna frågor med sig. Jag föreslår att han ska prova rosenskäror detta året på sin trapp. Han villha det som vanligt säger han. Det slutar alltid med sex röda isbegonior och tio dahlior i en orangegul färg. Vi säger samma sak varje åår. I tjugo år samma sak, och jag älskar det!
Varje höst kommer han med en låda mazariner.
Han har köpt dem hos bäs- ta bagaren i Aspudden. Han tycker jag är kunnig och snäll som hjälper ho- nom.
– Du är den enda jag kan lita på säger han med ett plirigt leende. Jag tror mest han tycker jag är söt.
Han skriver att han är sjuk. Han kommer inte tillsolens skuggspel under blodbo- ken nästa år. Han vill bara tacka för allt, och att han är nittiotvå år gammal och vill träffa sin fru igen.
Avslutar med vänliga häls- ningar och ett telefonnum- mertill bagarn i Aspudden.
Nästa sommar planterar jag orangea dahlior utanför min dörr och minns en stor näsa, ett varmt handslag och en rutig keps”
