En ung mans plötsliga arbetslöshet blev en vändpunkt som lärde honom och hans vänner viktiga läxor om kriser och livets kontraster.
Jag tänker ibland på vad det är som gör oss människor till de vi är. Vissa människor glider runt på en räkmacka större delen av livet – andra verkar aldrig ens få ta ett bett på den!
En son till vänner, som vi kan kalla Filip, hade ett liv där det mesta varit enkelt. Han gled genom skolan utan problem, fick de sommarjobb han sökte, hade gott självförtroende, en fin flickvän och goda vänner.
Efter gymnasiet fick Filip ett fantastiskt sommarjobb där han trivdes utmärkt. På hösten fick han en visstidsanställning, vilket han var mycket glad över eftersom han var duktig på det han gjorde.
Efter sex månader blev det lågsäsong på företaget. Filip kände att han både kunde och ville passa på att gå en fyra veckor lång utbildning. Han frågade sin avdelningschef om det var okej och försäkrade sig om att han efteråt kunde komma tillbaka till sitt jobb. Han fick ett muntligt godkännande.
Glad och lättad for Filip till en annan stad för utbildningen. När han kom tillbaka hade avdelningschefen slutat och företagets VD hade tillsatt en ersättare. Allt på grund av bristande kommunikation cheferna emellan. Filip blev helt förkrossad och otröstlig!
Strax efter händelsen var vi hembjudna till Filips familj. Vi brukade ofta prata om livet och olika situationer vi kan hamna i. Självklart blev detta ett stort samtalsämne. Sonen hade gått miste om ett jobb han verkligen gillade och var i behov av, eftersom han delade lägenhet med flickvännen. Han var helt förtvivlad! Vad skulle han göra nu?
Det kan vara tufft att hamna i kris när vi är riktigt unga, som barn och tonåringar. Vi har ingen erfarenhet av hur vi ska hantera situationen. När vi är små kan vi lätt överdramatisera när det händer något hemskt eller när det går emot oss, och det är inte konstigt alls. Vi har ju ingen erfarenhet av att det kommer att gå över och bli bättre. Vi tror att ”nu är det kört!”.
Det är många unga som mår dåligt. Om man som ung hamnar i kris och inte får bra stöd och hjälp att hantera sin situation, blir det en tuff erfarenhet att bära med sig. Man riskerar att inte veta nästa gång hur man ska göra, vara och tänka.
Jag och min man Mats har varit med om så mycket smärta – både fysisk och psykisk. Vår erfarenhet är att det ALLTID har kommit något bra ur varje kris vi trasslat oss ur. Hur svårt det än har varit! Det är dessa kriser som gjort oss till de vi är – och även det sätt vi tagit oss ur dem på!
Numera finns en tillit till att när det händer något tråkigt eller jobbigt, så kan vi ställa oss frågan: ”Undrar vad för positivt detta ska leda till?”
Tilliten till vår förmåga ligger i vår erfarenhet av hur vi har hanterat liknande situationer tidigare i vårt liv. Känner vi igen situationen? Hur hanterade vi det då? Hur gick det efteråt?
Hur svårt det än kan kännas så är inget beständigt. ALLT går över – ofta kan det till och med bli bättre!
Utan motgångar – vad är vi då? Lär vi oss något överhuvudtaget?
Hur gick det då för Filip? Jo, han fick hanka sig fram under våren med a-kassa och strösysselsättning. Sedan sökte han ett nytt sommarjobb som han fick och fortfarande jobbar kvar på. Han trivs ännu bättre än på det jobb han förlorade och har jättehärliga arbetskompisar i samma ålder som han, vilka han även umgås med på fritiden. Han skulle aldrig vilja gå tillbaka till den gamla arbetsplatsen!
Jag tror vi behöver kontraster för att uppskatta livet. Natt och dag, ljus och mörker, glädje och sorg… Det viktigaste är hur vi väljer att hantera situationerna när vi hamnar i dem. Jag säger inte att det är lätt, för det är det sannerligen inte, men det är hur vi hanterar det som formar oss.
