Den schweiziska cellisten Zéphyrin Rey-Bellet tog förra året över som konstnärlig ledare för Camerata Nordica. Med en passion för att nå ny publik och sprida musik av hög kvalitet vill han nu utveckla orkestern.
Namn: Zéphyrin Rey-Bellet, ”Zeph” här i Sverige. Ålder: 28. Familj: Sambon Sabina och hunden Nougat. Bor: Revsudden. Uppväxt: Schweiz. Yrke: Konstnärlig chef och cellist. På fritiden: Just nu är det väldigt lite fritid, när jag är i Schweiz så är det att åka skidor. Jag är: Optimistisk, arbetar hårt och (jag försöker vara) öppen för allt. Uttryck jag ofta använder: Det finns alltid en lösning. Förebild: Min pappa. Han har arbetat sig upp till att leda ett stort företag, men frågar sig fortfarande hela tiden vad han kan förbättra. Sociala medier jag använder: Facebook och Instagram för orkestern. Senaste app: Outlook.
Vad gör du om dagarna?
– Klockan ringer 06.00, jag måste vara i Oskarshamn 07.30. Vad står på din frukostbricka? – Kaffe, bara kaffe. Hur startar du dagen på bästa sätt? – Med en kaffe vid havet, det är den bästa starten jag kan få.
Ditt musikintresse började väldigt tidigt. Kan du berätta mer om hur du började?
– Det är alltid en lite svår fråga. Det ärliga svaret är att mina föräldrar introducerade mig till musiken. Min mamma spelade också cello. Så till en viss del började jag för att de satte ett instrument i mina händer. Men jag ville göra det också, annars skulle jag inte ha fortsatt.
Hur blev cellon ditt instrument?
– Det har alltid varit cello. Jag har ett dragspel, men det brukar jag inte spela på så ofta. Cello är ett mycket speciellt instrument. Det sägs att det är det som ligger närmast den mänskliga rösten. Men det är svårt att resa med den, särskilt om man har två, som vi har.
Förra året blev du konstnärlig chef för Camerata Nordica. Vad innebär det?
– Huvudsyftet med rollen är att jag har ansvar för den konstnärliga säsongen. Men Länsmusiken är en liten organisation, så jag sköter även administration och marknadsföring, jag planerar våra resor, och mycket annat. Jag har i princip ansvar för allting som rör Camerata Nordica. Vi reser ganska mycket och vi kommer att försöka resa ännu mer, så det är alltid mycket som ska planeras, bokas och hållas koll på.
Hade du någon koppling till Sverige och Kalmar län innan du tog jobbet?
– Sabina är från Oskarshamn. Hon är också cellist och en av drivkrafterna bakom Öland Chamber Players Festival. Jag har spelat där och hjälpt till en del med festivalen, men det var min enda koppling. Men jag har ofta sagt att om jag skulle lämna Schweiz så skulle jag flytta antingen till Sverige eller till Kanada, där man kan vara nära havet men fortfarande ha en riktig vinter. Jag tycker väldigt mycket om den här regionen, det är så lugnt.
För oss som känner oss osäkra, vad är skillnaden mellan en kammarorkester och en filharmonisk orkester?
– Camerata Nordica är en kammarorkester. Det betyder att vi oftast inte har en dirigent (det har vi egentligen bara om vi spelar tillsammans med en kör). Vi består till största del av stråkinstrument, men det är något som jag vill experimentera lite med. En kammarorkester består också av max 30 musiker. Filharmoniska orkestrar kan vara upp till 80 eller 100 musiker. Alla stora symfonier kräver fler musiker så det blir ett slags naturligt urval av den musiken som vi har möjlighet att spela, men den största skillnaden är antalet musiker i orkestern.
Vad är det som är speciellt med camerata-formatet, och hur är det för er musiker att spela i det formatet?
– Det finns många olika definitioner av camerata-formatet. Men en av de viktigaste faktorerna, att vi inte har någon dirigent, gör att varje musiker är lite mer involverad. För oss som musiker betyder det lite mindre formatet, där alla måste kommunicera med varandra, att det blir ett lite mer nära samspel.
Du vill att fler människor i regionerna utanför de större städerna ska få tillgång till musik på hög nivå. Hur arbetar Camerata Nordica för att nå mindre samhällen och grupper?
– Tillgången är väldigt viktig. Det är ofta stor skillnad på budgetar utanför de större städerna, men det är viktigt att vi har en hög musiknivå i regionen och att vi når alla människor, även där det finns bara en liten publik. Det är en väldigt positiv sak med det svenska systemet, att det ger oss möjlighet att arbeta mot det målet. Många mindre städer har inga egna kammarmusiksällskap och vi har en roll att fylla för att komplettera det kulturella utbudet i regionen. När ingen kan producera musik åt oss får vi helt enkelt försöka göra det själva. Många musikskolor förlorar nu sina stråkinstrumentsgrupper och det blir en negativ spiral. Om ingen spelar stråkinstrument försvinner de grupperna, och när de väl är borta så finns det ingen mer som spelar. Vi är kanske den offentliga institution som borde ha som vårt kall att blåsa liv i den här musiken innan det är för sent. Jag planerar att saker och ting ska se väldigt annorlunda ut om fem år!
Vad är Camerata Nordica ”Discovery”?
– Det är en avdelning som jag skapade när jag först kom hit. Tidigare talade vi inte riktigt om alla aktiviteter som vi deltar i utanför att spela kammarmusikkonserter. Men jag ville skapa olika delar av Camerata så att vi kan berätta om allt vi gör, men samtidigt skilja mellan de olika aktiviteterna. Vi gör så mycket mer än spela konserter, vi spelar med Musik-sällskapet, vi spelar med elever från musikskolor, och vi arbetar med skolor genom Skapande skola-projekt. Allt det där, saker vi gör för att stötta andra musiker, och ge både barn och vuxna en chans att träffa och prata med oss och prova att spela, är del av Camerata Nordica Discovery. Alla dessa aktiviteter som stöttar folk i regionen är minst lika viktiga som konserterna – de når fler människor. Genom det kan vi ge barn möjlighet att spela som kanske aldrig spelat ett instrument förut. Det viktiga är att vi kan vara stolta över alla våra aktiviteter.
Kan du avslöja några fler av Camerata Nordicas planer för 2019?
– Vi har ett väldigt häftigt sommarprogram på gång tillsammans med Emilia Amper som spelar nyckelharpa. Det finns många bra arrangemang för stråkinstrument och det kommer ge Camerata en möjlighet att spela folkmusik. Vi kommer att spela med henne på Öland men även åka på turné. Vi kommer också att spela tillsammans med Christian Lindberg nästa säsong. Han är väldigt känd, så det blir roligt att se reaktionen på det. Det är de två huvudgrejerna. En annan stor nyhet är att vi har bestämt oss för att basera Cameratas säsong i minst tre städer: Västervik, Oskarshamn och Kalmar. Vi brukade vara bundna till att en stad ville köpa en konsert, men på det här sättet kan vi ha en riktig säsong och vi kan planera mer förväg.
Hur tacklar du en motgång?
– Jag försöker igen tills det fungerar. Jag analyserar vad det var som gick fel och så försöker jag att göra det bättre, men jag ger inte upp.
Motto?
– Musik uttrycker det som inte kan uttryckas i ord, men som det är omöjligt att vara tyst om. (Victor Hugo).
Hur kopplar du helst av?
– Jag tittar på TV eller går ut med hunden i naturen.
Vad ville du bli som liten?
– Jag ville antingen bli pistmaskinförare (de brukade köra förbi precis utanför mitt hus), eller sjökapten. Kanske har jag blivit någon slags kapten.
Tre kändisar du gärna skulle bjuda på middag?
– Jag skulle älska att få träffa Brahms, jag är väldigt nyfiken på Picasso, och jag önskar att jag kunde få träffa Christian Ferras – en känd musiker från 1900-talet.
Vad skulle du bjuda på?
– Schweizisk raclette – jag har lite ost i frysen som jag har haft med mig hit. Så det skulle bli en traditionell schweizisk måltid i Sverige!
Vad gör du om tio år?
– Jag hoppas att jag har lyckats med de saker som vi nu påbörjar med orkestern. Det kommer att ta lite tid, och världen förändras fort, men jag hoppas kunna se tillbaka på vad vi har lyckats bygga. Just nu bygger jag grunden för det, och jag vill kunna leverera det som jag anställts för. Jag hoppas också att jag fortfarande har tid att spela cello. Förhoppningsvis kommer saker och ting att vara lite lugnare så jag har tid att öva mer också.
