Moa Hellström, 22, från Kalmar, skriver en debattartikel om bygget av en ny friluftsstad som hon menar förstör Krafslösaskogen. Hon argumenterar att bygget är onödigt och skadar både boende och djurliv.
Moa Hellström, 22, från Kalmar, menar att den nya friluftsstaden som planeras i Krafslösaskogen är ett onödigt bygge som skadar mer än det gör nytta. Hon har bott i Vimpeltorpet hela sitt liv och ser skogen som en viktig plats för rekreation och en flykt från verkligheten.
Problemet är att en ny väg planeras att dras rakt igenom skogen, vilket kommer att förstöra en stig som Moa och många andra använder för sina dagliga promenader, löprundor och för att ta sig till bland annat golfbanan. Denna stig kommer att försvinna och göra det svårt för boende i Vimpeltorpet att nå skogen utan att kliva in på privat mark.
– Den stora huvudstigen försvinner som jag och många andra tar löprundor på, vi ska alltså springa på en asfalterad väg med hus som utsikt och bilar som musik i öronen, helst inte, skriver Moa.
Hon lyfter även fram att området har ett boende för funktionsnedsatta som behöver en lugn miljö, och att ett bostadsbygge inte gynnar deras välmående. Moa menar också att vägen inte löser problemen med utflyttningen från Snurrom, som hon tror beror på höga priser och avstånd till centrum, inte brist på kollektivtrafik. Hon påpekar att det redan finns kollektivtrafik inom rimligt gångavstånd.
Moa kritiserar kommunens prioriteringar och menar att de tar bort en befintlig friluftsmiljö för de som redan bor där, istället för att lösa problemen som uppstod när Snurrom byggdes.
Dessutom påverkas djurlivet negativt. Även om 20 hektar skog blir kvar på varje sida, är det en minskning från dagens över 40 hektar, vilket Moa menar inte längre utgör en riktig skog utan endast ett mindre område med träd. Hon menar att bygget förstör ekosystem och djurens hem.
– Vi är en av få städer med fina parker, närliggande och sammanhängande skogsområden. Borde vi inte behålla det istället och vara en av de få städerna, frågar sig Moa.
Hon avslutar med att beskriva skogen som en plats för avkoppling, naturupplevelser och trygghet, och att det är fler än hon som känner så.
