Ett halvår efter det dramatiska hjärtstoppet i parets hem mår Maja och Magnus tillsammans bra, men vägen dit har varit en utmaning. Nu vill de lyfta vikten av att kunna hjärt- och lungräddning (HLR).
Maja var gravid i sjunde veckan när händelsen inträffade.
– Jag tänker igenom allt jag varit med om och då blir jag väldigt ledsen. Men i det stora hela mår jag inte dåligt över det, säger Maja.
– Jag är så imponerad över hur du hanterat det hela; beskedet att man haft ett hjärtstopp, att inte veta om du längre var gravid och få reda på att du ska få en pacemaker inopererad. Det är så många besked som jag själv inte kan föreställa mig, men du var så bra på det. Du var ledsen, sedan gick du vidare. Jag är otroligt.“
I dag handlar vardagen mest om det stundande livet som föräldrar.
– Vi har mycket att vara tacksamma för. Vi pratar om det för att göra det till verklighet för oss, det är en händelse som påverkat våra liv. Vi har alltid haft en stark relation, men det här har fört oss ännu närmre. Vi försöker se ljuspunkterna. Jag vill tacka ambulanspersonal, akuten, intensiven och hjärtintensiven. Jag vet inte vad jag ska säga, jag är full av beundran. Varje dag är jag så tacksam. De resurser som finns och vad de gjorde för oss; vilken sjukvård. Den är helt ovärderlig, säger Magnus.
– Någon sa till mig på jobbet att jag hade änglavakt. Det är så små grejer som hade kunnat göra det hela annorlunda; om Magnus inte var hemma, om det var en annan tid på dygnet eller om Magnus inte hade vågat göra HLR. Jag är så otroligt tacksam över att få leva, säger Maja.
Nu vill paret att fler ska få upp ögonen för hur viktigt det är att kunna sin HLR. Det är på liv eller död, säger Magnus.
– Alla kan lära sig HLR, men att klara att utföra det rent mentalt är jag mest stolt över. Under kurserna kanske man inte kan ta in allvaret eller att man kan komma att behöva använda det. Alla kan lära sig grunden för att göra någonting, lär man sig fyra punkter om hur man HLR kan det rädda liv. För mig har det blivit jätteviktigt att berätta om.
