28-årige Linus Sandahl får reda på att han har spridd testikelcancer och bara dagar kvar att leva. Två år senare vill han öppna upp för samtal om testikelcancer – och minska stigmatiseringen kring cancersjukdomar.
GETINGEN
Längs Västra Sjögatan cyklar 30-åriga Linus Sandahl i hög fart för att möta upp Kalmarposten. Om det inte vore för att tidningen visste vad mötet skulle handla om, skulle Linus resa från att ha dagar kvar att leva till att i dag ha överlevt cancer kanske ha passerat som vilken cyklist som helst. Men att han i dag kan ta sig fram var för bara två år sedan långt fram i tiden. Och just cykeln är något som efter en lång sjukdomsresa kommer att bli en revansch för 30-åringen.
– Jag har anmält mig till Ironman nästa år. 2022 var jag här och kollade på idrottsmännen och idrottskvinnorna och bestämde mig för att göra en Ironman året efter, men så blev det inte. Nu har jag satt upp det som mål nästa år och ska ta revansch på livet, det är något som skulle kunna ge mig ett kvitto på att jag tagit mig igenom detta, säger Linus Sandahl.
Det var i juldagarna för snart tre år sedan som den då 28-åriga Linus lades in efter ännu en vända till akutmottagningen i Kristianstad, där han precis som många gånger förr sökt vård för höga febertoppar och smärta.
– Till slut tog de blodprover och insåg att jag hade en pågående blodförgiftning. Efter det började de ta mer prover och gjorde en röntgen. Röntgen visade stora fläckar och blåmärken i kroppen, vilket de på sjukhuset inte alls kunde förstå. De misstänkte aldrig cancer hos mig, utan de försökte hitta svar på vad jag hade gjort för att orsaka fläckarna och blåmärkena. Röntgensvaren var de första svaren Linus fick av sjukvården om vad hans dåliga mående kunde bero på, berättar han. Innan han lades in på sjukhuset i Kristianstad har han i två års tid sökt vård hos flera vårdgivare, utan att få något vidare svar på vad det är som sker i hans kropp.
– Det började med att jag fick psykiska besvär. Jag kände mig nedstämd, var väldigt trött och började tappa lusten för saker, för livet i stort egentligen. Efter fem minuters samtal med läkaren på vårdcentralen diagnostiserade han mig med utmattningssyndrom. Då hade jag pluggat och precis startat ett företag, vilket jag fick höra var anledningen till varför jag mådde som jag mådde. Jag blev sjukskriven direkt och fick antidepressiva utskrivet.
Men de antidepressiva tabletterna Linus börjat äta hjälper inte, och under året som hinner gå börjar han må allt sämre.
Han åker mellan vårdcentralen och akuten ett 20-tal gånger under samma period, då har kroppsliga besvär hunnit ta över det psykiska måendet som han först sökte för. På ett år går 28-åriga Linus från att ha varit en aktiv elitidrottare inom motorcross till att inte ens kunna klä på sig själv på grund av smärtor i benen och ryggen. Han får höra att han har diskbråck och skickas gång på gång hem av vården, som befinner sig mitt i en pandemi.
– De såg en ung kille med en frisk bakgrund som elitidrottare. Jag kände att jag inte fick någon respons från vården, så här någonstans börjar jag bli uppgiven. Jag ligger dygnets runt och vrider mig i smärtor.
Det är först efter julfirandet 2021 som Linus till slut får passera akutmottagningen och läggs in för en pågående blodförgiftning. Först förstår inte läkarna vad de där konstiga fläckarna i kroppen som röntgenbilderna visar är, men efter en närmre provtagning får Linus beskedet:
– Han har cancer. Och den har hunnit sprida sig från testiklarna till lymfkörtlarna.
– Jag blir såklart jättechockad och livrädd över beskedet. Samtidigt får jag också en lättnadskänsla. Från att jag har sökt vård och haft besvär med min kropp i över två års tid får jag reda på vad det är och att jag kan få hjälp, samtidigt som jag också först förstår att min situation förmodligen är väldigt allvarlig.
– Sättet som beskedet levererades på är någonting som jag senare känt inte var helt schysst. Det var andra patienter där som hörde och började ställa frågor. Jag minns att en lite äldre man nästan blev förtvivlad. Han började prata om alla han känner som haft cancer och gått bort, det var en väldigt märklig situation. Ordet cancer är väldigt laddat och jag hade inte varit i kontakt med det innan. För mig innebar cancer oftast döden, säger Linus.
Han får veta att han drabbats av en spridd avancerad och aggressiv form av testikelcancer – stadium fyra på en femgradig skala.
Efter att flera specialister från sjukhus i hela landet diskuterat Linus fall bestäms det att den första dosen cellgifter måste sättas in – och det är nu.
– Där och då kände jag att jag behövde lite tid att landa i detta och förbereda mig, inte minst mentalt. Men jag förstod ju att det är cellgifter som väntar och de var ganska tydliga med att det också kommer vara en tuff behandling. De var tydliga med att tiden för att landa inte fanns, jag fick höra att jag hade dagar kvar att leva. Då fick jag bestämma mig för att lita på läkarna, eller vänta ett par dagar och kanske inte överleva.
– Jag tror jag känner ungefär samma känsla som när jag pratar om det nu som jag kände då. Det är en rädsla, jag är fortfarande livrädd för cancer. Kanske ännu mer rädd nu än vad jag var då, för jag vet vilket jäkla elände det är och vilken fruktansvärd sjukdom det är.
