Jägareförbundets ordförande i Kalmar län, Bi Nelson, tror att den minskade tilldelningen av lodjur i länet är en förberedelse för framtida förvaltningsmål och en jämnare fördelning av arten i landet. Länsstyrelsen hänvisar dock till resultat från förra årets inventering som visade färre lodjur.
Bi Nelson, ordförande för Jägareförbundet i Kalmar län, menar att den drastiska minskningen av lodjursjakten beror på en önskan att framtida förvaltningsmål kommer att leda till en större lodjursstam i länet. Han baserar sin bedömning på signaler från bland annat Naturvårdsverket om en jämnare fördelning av rovdjur, liknande den som diskuteras för varg.
Länsstyrelsen i Kalmar län anser däremot att minskningen av jakttilldelningen grundar sig i resultat från förra årets inventering, vilken indikerade färre lodjur. Bill Nelson ifrågasätter dock inventeringsmetoderna i södra Sverige, med hänvisning till svårigheter som snöbrist, och menar att mörkertalet sannolikt är stort.
Nelson betonar att han värnar om en livskraftig lodjursstam och att han gärna ser lodjur på sina marker, så länge balansen mellan olika intressen upprätthålls. Han varnar dock för konsekvenserna om lodjuren blir för många, vilket kan leda till matbrist och ökad predation på boskap.
Han skiljer även på lodjurets och vargens beteende vid predation. Ett lodjur som tar en lammunge nöjer sig med det, medan en varg kan orsaka omfattande skada i en fårbesättning.
I Kalmar län uppskattas det finnas cirka 60 lodjur, fördelade på elva familjegrupper över hela länet, med undantag för Öland. Jakten på lodjur sker inte genom traditionellt pass-skytte, utan ofta efter att man fått indikationer om lodjur i ett område, exempelvis via åtelkameror. Därefter bedrivs jakt med drivande hund.
Avskjutningen är begränsad till maximalt tre lodjur i norra och lika många i södra jaktområdet. Jakten avslutas dock i hela länet om två produktiva hondjur över 14 kilo fälls, då målet anses uppnått.
Nelson menar att det är svårt att skilja på hanar och honor under jakt, även om hanar ibland kan ha en mer framträdande man. Det är regelvidrigt att fälla honor med ungar, och han beskriver ett tillfälle då han avstod från jakt trots att en hona med unge observerats på hans åtelkamera.
Trots att han aldrig själv har skjutit ett lodjur, har han sett och hört dem, och beskriver deras läten som frekventa, särskilt under brunstperioden i mars-april.
