Istället för att bocka av den slitna skapelseberättelsen än en gång så kastar Reeves in oss ”in medias res” och Bruce Wayne (Robert Pattinson) har när filmen tar sin början hållit på med sitt ”Batman-projekt” i två år. Hans Gotham City är i vanlig ordning fylld till bredden av smuts, fördärv och skurkar som behöver kuvas med fast hand. Den måttliga kontroll han har över situationen slås i spillror när knivskarpa The Riddler (Paul Dano) dyker upp på radarn och börjar mörda politiker och högt uppsatta tjänstemän på löpande band. Tillsammans med polisinspektör Gordon (Jeffrey Wright) och Catwoman (Zoë Kravitz) måste Batman klura ut ”gåtans” gåtor, koder och ledtrådar och sätta honom bakom Arkhams galler innan både tiden och hoppet för Gotham och dess invånare rinner ut.
Filmens enskilt starkaste kort stavas utan minsta tvekan Pattinson. Han har efter en riktigt respektabel skara tolkningar av titelkaraktären (Michael Keaton och Ben Affleck har en delad förstaplats) massiv press på sig att leverera i den svarta manteln och gör det med beundransvärd återhållsamhet. Både som den psykiskt sargade Wayne-ättlingen och hans skrämmande alter ego, eller snarare hans riktiga jag, är han hisnande bra och en värdig förvaltare av serieförlagans arv. Han spelar rollen lite som en avdankad och skygg rockstjärna som har retirerat in i skuggornas värld och gjort den till sin egen. Han känns både sårbar och hotfull, både behärskad och volatil.
För mig som fan av mytologin är det dessutom fint att äntligen få se seriernas ”world’s greatest detective”, som Batman ofta benämns, få träda fram på allvar. Reeves gör nämligen primärt en utredningsthriller här, snarare än något som lutar mer åt superhjälteaction. Stora delar av den maffiga speltiden (175 minuter) spenderas på brottsplatser och allas vår läderlapp arbetar minst lika mycket med hjärnan som med knytnävarna. Det betyder dock inte att det inte finns action att njuta av, för en av filmens absoluta höjdpunkter är en spektakulär biljakt där underhuggaren The Penguin (Colin Farrell, lika oigenkännlig som briljant) får en envis fladdermus i hasorna.
Greig Frasers storslagna foto, estetikens betoning på GOTH i det ständigt mörka och regniga Gotham och den obevekligt karga tonen är andra aspekter som gör ”The Batman” till en omissbar bioupplevelse, en välbehövlig antites till Marvels lättsamhet och en av de bästa Batman-filmerna som någonsin har producerats.
