featureverbal krigsforing av hogsta klass i svulstigt kostymdrama d29afeb4

Verbal krigsföring av högsta klass i svulstigt kostymdrama

Artikeln publicerades 28 november 2021

Verbal krigsföring av högsta klass i svulstigt kostymdrama

Det vinnande konceptet med Yorgos Lanthimos moderna mästerverk “The Favourite” (2018), en av vår tids bästa filmer, är den lyckade mixen av stroppigt kostymdrama och en väldigt förhöjd och lekfull ton. En stor del av briljansen i den kombinationen går att härleda till manusförfattaren Tony McNamara och hans vassa ord. Med första säsongen av “The Great” (2020) cementerade han sin storhet och lyckligtvis för alla oss som gillar det han gör så har nu andra säsongen äntligen landat. De överdådiga kostymerna dras på igen, intrigerna är snårigare än någonsin och de kreativa förolämpningarna skjuts som ur kulsprutor, i vanlig ordning.

“The Great” utspelar sig under sena 1700-talets Ryssland, där Katarina den stora (Elle Fanning) i första säsongen gifte sig med den ryska kejsaren Peter III (Nicholas Hoult, som även gjorde en av rollerna i “The Favourite”). Vad hon trodde skulle bli ett drömmigt äktenskap visade sig bli rena pärsen när hon lärde känna Peter, en narcissistisk och fåfäng skitstövel helt utan hämningar. Säsong två följer hur Katarina tillsammans med sin tjänarinna (Phoebe Fox) och ett gäng missnöjda höjdare vid hovet försöker få till en statskupp och ta över makten, något som kräver mycket slughet och politiskt finlir i ett hav av pirayor.

Det bästa med McNamara är att han inte låter den orubbliga världshistorien stå i vägen för en bra historia. Han är inte blyg för att ta ut svängarna ordentligt och inleder avsnitten med att klargöra att det är en “stundtals sann historia” som berättas. Karaktärerna är verkliga och deras öden likaså, allt där emellan är minst sagt fritt tolkat. Den inriktningen gör att serien verkligen kan skruva upp den svarta humorn och allt det bisarra ordentligt, vilket gör den rasande underhållande. Varje avsnitt håller raketfart och de som tar för givet att kostymdraman är “mossiga” får tänka om. Fanning och Hoult är dessutom fenomenala tillsammans och tar begreppet passiv aggressivitet till en helt ny nivå. En fortsatt succé!

Rulla till toppen