I juni kom 24-åriga Kristina Paajanen hem från Irland, där hon under de senaste åren utbildat sig till veterinär. Redan i augusti börjar hon jobba på Läckeby djursjukhus. Artikeln publicerades 7 augusti 2021
”Mycket enklare att lära känna nya människor på Irland”
Hur kommer det sig att du valde just Irland för att utbilda dig?
– Jag har velat bli veterinär sedan jag var liten, det har inte varit så mycket snack om den saken. Sedan insåg jag sista året på gymnasiet att det nog skulle bli ett gränsfall med mina betyg, om jag skulle kunna bli antagen till veterinärprogrammet vid SLU, Sveriges lantbruksuniversitet.
– Då började jag kika runt lite på andra utbildningar i Europa som var på engelska och när jag insåg att veterinärprogrammet i Dublin också är ackrediterat i USA och Kanada så var det ganska självklart för mig att jag ville försöka ta mig dit. Jag har dubbelt medborgarskap från min mammas sida och har funderat på att eventuellt flytta till USA senare. Då vore det skönt att ha den möjligheten utan att behöva studera extra som man behöver i många andra EU-länder, inklusive Sverige, som inte är ackrediterade.
Hade du någon tidigare erfarenhet av att bo i utlandet?
– Ja, jag bodde ett år i Washington State i USA, som tonåring. Det var fantastiskt och jag har alltid tyckt att det är roligt att resa, så att flytta utomlands har alltid varit något jag har övervägt.
Går det att plocka ut några tydliga skillnader mellan livet i Sverige och livet på Irland?
– För det första så tycker jag generellt sett att det är mycket enklare att lära känna nya människor på Irland. De är väldigt pratglada och det är inte sällan man kan börja ha en konversation med någon man aldrig pratat med, när man står och väntar på bussen till exempel. Händer det i Sverige så tänker jag att många upplever det som konstigt då folk från Norden generellt sett inte är lika pratiga med folk man inte känner.
– Något annat jag fick vänja mig vid var hur opunktliga irländarna är. Som svensk är det ju inpräntat att alltid vara i tid, och gärna fem minuter innan… Det tog en stund att vänja om sig!
– Livet som student är nog också lite annorlunda om man jämför de två länderna. En del saker är lika men inte alla. Jag minns så väl när jag precis flyttat dit att jag tyckte det var lite lustigt att så många av irländarna åkte hem till sina barndomshem varje helg, oavsett om de hade en eller tre timmar att åka. Många irländare är ”homebirds”. Sen hade många studenter som inte var från staden också bara boende måndag till fredag om de bodde som inneboende, vilket är vanligt i Dublin då det är extrem brist på bostäder där.
– Sen var det mycket sport och ”extracurricular activities” man sysslade med vid sidan om studierna på Irland. Det fanns ett helt gäng med olika saker man kunde vara delaktig i. Jag själv spelade lacrosse i ettan och därefter polocrosse med ryttarklubben de resterande åren. Men det fanns allt möjligt, från surfing, teater, dans, fäktning, gaelic football och så vidare.
Har det varit fullt fokus på studierna, eller har du samtidigt arbetat?
– Mestadels så har det varit fokus på studierna då man har fått ha näsan i böckerna väldigt mycket. Under en period jobbade jag som ”dogwalker” men om man bortser från det har jag inte haft jobb på Irland. På sommarlov och vid jul har jag kommit hem till Sverige och jobbat som djurvårdare, vilket har varit extremt nyttigt då jag lärt mig mycket som jag kunnat bära med mig till klinikrotationerna och min framtida karriär nu.
Berätta några starka eller roliga minnen från din tid på Irland!
– Några av mina favoritstunder har ju varit polocrosseträningarna med tjejerna. Jag kan tänka mig att de flesta svenskar inte vet vad det är för sport – jag hade själv aldrig hört talas om den innan jag flyttade – men det är som en kombination av hästpolo och lacrosse. Min förhoppning hade ju varit att hitta några som skulle tycka det var kul att lära sig spela men vi får se, det finns ju inte riktigt i Sverige.
– Andra stunder som man alltid kommer minnas från Irland också är när man åkte och hjälpte till vid lamning på våren. Som veterinärstudent på Irland behöver vi i ettan och tvåan åka iväg och bo hos fårbönder och hjälpa till under lamningsperioden vilket har varit helt fantastiskt. Jag själv som inte är från någon lantbruksbakgrund lärde mig fantastiskt mycket under dessa veckorna. Och vem tycker inte om lite lamm-gos!?
Berätta om ditt förhållande till djur, har du alltid haft djur omkring dig eller hur kom du att bli intresserad för veterinäryrket?
– Jag har alltid haft ett stort intresse för djur och minns att jag alltid tjatade på mina föräldrar att jag ville ha hamster, kaniner eller marsvin. Dock fick jag nöja mig med fiskar och vattensnäckor ett tag. Sedan skaffade familjen hund när jag var runt sex år gammal och har haft det sedan dess. I samma veva fick jag också börja på ridskola – något som jag förmodligen också tjatat mycket om – och har ridit sedan dess.
Har du några favoritdjur?
– Svår fråga. Egentligen finns det inte så många djur som jag inte gillar. Jag är både hund- och kattmänniska, och hästarna har ju alltid varit en favorit. Sedan när jag flyttade till Irland så blev det ju också väldigt svårt att inte falla för boskapsdjuren. Får har framför allt fått en speciell plats i mitt hjärta och jag skulle gärna ha en lite mindre flock i framtiden. Sedan föll jag också pladask för hundar av rasen Greyhound.
Hur känns det att få börja jobba som veterinär snart?
– Extremt roligt! Det är ju något jag drömt om länge så man får lite den ”nyp-mig-i-armen-känslan” när man äntligen kan kalla sig veterinär. Sen är det ju såklart lite nervöst också men det ska bli fruktansvärt kul och jag längtar efter att få lära mig mer inom djursjukvården. Jag tror det är ett yrke som är svårt att tröttna på då det alltid finns något nytt att lära sig.
Hur startar du helst dagen?
– Med lite go musik och kaffe.
Vad gör du helst en ledig dag?
– Spenderar mycket tid i stallet, umgås med vänner, tränar eller går ut på promenad.
Vart går drömresan?
– Jag vill gärna åka till Sydafrika eller Nya Zeeland.
Vem ser du upp till?
– Min mormor Ing-Britt. Hon är 93 och har levt ett riktigt intressant liv och rest runt mycket. Hon är alltid glad, och den mest givmilda person jag känner. Sedan har hon även varit en av mina största supportrar under studietiden.
Vad är det häftigaste du har varit med om?
– När jag fick göra mitt första kirurgiska ingrepp på ett djur – det är en galet häftig känsla.
Har du någon hobby eller några fritidsintressen?
– Ridningen och hästarna har ju alltid tagit upp mycket av min tid. Det senaste året har det blivit lite uppehåll då jag inte haft så mycket tid sista delen av utbildningen, men jag ser fram emot att plocka upp det intresset igen. Sedan har jag ganska nyligen införskaffat mig ett par rullskridskor, vilket jag tycker är jättekul och min förhoppning är att syssla med jam skating.
Vad gör du om tio år tror du?
– Kanske bor jag och jobbar i USA, kanske har jag gjort det ett tag och är sugen på att flytta någon annanstans. Jag ser gärna att jag har en specialistutbildning. Just nu är det inom akut- och intensivvård där intresset är störst men vi får se, det kan ju ändras. Jag tycker också att beteendemedicin är väldigt intressant.
