Lena Hallengren har minst sagt haft en fullspäckad vår som Sveriges socialminister mitt under en rådande pandemi. Hennes tid delas upp mellan hemmet i Kalmar och jobbet i Stockholm. Men vad väljer Lena att göra när hon är ledig? Vem tar hon med sig till en öde ö och hur spår hon att framtiden kommer se ut? KalmarPosten har tagit tempen på Lena Hallengren, som är veckans profil. Artikeln publicerades 19 augusti 2020
Socialminister Lena Hallengren: ”Jag försöker hålla mig lugn”
Godmorgon, när klev du upp i dag?
– Idag klev jag upp kl. 6.00 för att åka till Sveriges Radio för en intervju i P1 Morgon.
Hur startar du helst dagen?
– Om jag får välja så gärna med lite sovmorgon och en långfrukost med familjen. Men oftast snoozar jag lite, lyssnar på nyheterna samtidigt som jag sminkar mig och sedan rusar iväg.
Vilken tid gillar du bäst?
– Utan tvekan kvällen. Då har jag massor av energi.
Vad gör du en ledig dag?
– När jag får en lugn dag vill jag vara med min familj, äta middag med vänner, ta långpromenad. Jag bakar gärna också.
Vad lockade dig att ge dig in i politiken?
– Jag gick som 17-åring med i SSU för att de hade roliga aktiviteter, spännande diskussioner och min bästa kompis var med. Men då hade jag inga planer på att jag skulle jobba med politik, det bara blev så.
Person/personlighet du ser upp till?
– I politiken har jag sedan länge sett upp till Ingvar Carlson och gör det fortfarande. Människor och ledare som är prestigelösa, ärliga och tar fram det bästa hos sin omgivning.
Vilken är den vanligaste frågan du får om ditt arbete?
– Hur orkar man jobba som socialminister under en pandemi?
Om du hade fått veta på förhand att vi skulle drabbas av en pandemi, hade du trots det tackat ja till positionen som socialminister?
– Att vara socialminister är utmanande oavsett pandemi. Att inte veta vad som väntar är en del av uppdraget.
Hur gör du för att varva ner?
– Jag försöker hålla mig lugn för att kunna fatta kloka beslut även när tempot är högt. Det har inte funnits mycket tid för att pausa och koppla av i vår, men sommaren har lyckligtvis bjudit på en hel del tid med familjen.
Hur tacklar du en motgång?
– Jag försöker att inte älta, utan se till att lära mig av det som hänt och göra förändringar om det behövs.
Jobb i ditt nästa liv?
– Jag är ju utbildad lärare och skulle gärna vara rektor någon gång. Kanske på en folkhögskola.
Vad läser/lyssnar eller tittar du helst på?
– Lyssnar mycket på böcker, gärna deckare men även romaner. Där kräftorna sjunger av Delia Owens, Allt jag fått lära mig av Tara Westover och Emelie Schepps böcker rekommenderas!
Tre kändisar du gärna skulle bjuda på middag?
– David Sundin, Selma Lagerlöf och Barack Obama – vilken middag vi skulle ha!
Vad skulle du bjuda på?
– Pizza på grillen på sommaren, annars makens svamprisotto.
Vad är fredagsmys för dig?
– Ledig kväll med god mat, en film med make, barn och hund.
Vem skulle du ta med dig till en öde ö och varför?
– Min man. Då skulle vi få ostörd tid.
Hur har covid-19 förändrat dina arbetsdagar?
– Tempot är alltid högt men nu har det varit extra intensivt. Allt fokus har varit på att bekämpa pandemin och mindre tid har hunnit läggas på allt annat. Framför allt så har jag inte besökt verksamheter, konferenser eller organisationer.
– Är det någon arbetsuppgift du saknar som du inte har möjlighet att lägga lika mycket tid på nu?
– Möten med människor!
Har du en bucket list, och vad står det i så fall på den?
– Nej. Men det gäller att ta vara på tiden och livet, det går att göra många saker samtidigt.
Hur funkar det att pendla mellan Stockholm och Kalmar, och till sommarhuset på Öland?
– Jag bor i Kalmar men måste regelbundet resa till Stockholm för att arbeta. Jag har ju pendlat så länge att jag blivit van. Allt har för- och nackdelar. När jag är i Kalmar är det lättare att koppla av och i Stockholm blir det fullt fokus på jobb. Nu på sommaren har jag kunnat vara på hemmaplan, och det har varit underbart.
Hur tror du att samhället kommer se ut i framtiden? Kommer det bli som vanligt igen eller kommer vi för alltid vara anpassade efter en pandemi?
– Jag tror att samhället kommer att vara förändrat för alltid. Inte så att vi alltid kommer att leva med de restriktioner vi nu lever med men vi kommer att bära med oss den här erfarenheten och anpassa oss efter den. Distansarbete och digitala möten får inte ersätta alla fysiska möten, men gärna en del och mindre resande.
