Efter tio år på ett LSS-boende bestämde sig Malin Torslén för att söka jobb på Lokomotivets förskola i Berga. Ett steg hon idag är glad att hon tog.
Malin Torslén lämnade efter tio år på ett LSS-boende och sökte jobb på Lokomotivets förskola i Berga. Sju år senare är hon kvar på förskolan, där hon dagligen lär sig nya saker tillsammans med barnen.
Lokomotivet, Trollet, Ringdansen och Funkabotorget utgör förskolan Trollet, som följer Reggio Emilia-pedagogiken där delaktighet och utforskande är viktiga begrepp men även "ett barn är fött med 100 språk". Det handlar om att barn ska få utrycka sig och förbinda olika uttryckssätt genom exempelvis dans, tecknande, lera med mera.
– Vi jobbar projektinriktat och ger barnen möjlighet att under en längre tid undersöka ett specifikt ämne – att sätta sig själv i relation till, att gå i dialog med något. Eftersom vi är närvarande och härvarande pedagoger så lyssnar vi på barnens frågor, tankar och hypoteser kring hur saker och ting förhåller sig, utifrån det utmanar vi dem vidare. Just nu arbetar vi med "Den biologiska mångfaldens gåtfullhet", berättar Malin.
Platsen de har valt att undersöka är dammen på Bergagården. Den besöker barnen varje vecka för att lära sig om livet i och runt dammen.
– Vi har hittat ofantligt många djur och växter i dammen. För ett tag sedan sade ett barn "Tänk om människor visste hur mycket djur som finns i den här dammen, då skulle de nog inte slänga så mycket skräp i den", så nu har vi bett kommunen om hjälp. De ska tillsammans med barnen sätta upp en skylt med information om livet i dammen.
Malin pratar entusiastiskt om viljan att både lära ut och lärasig själv. Om vikten av att ta barnen på allvar även i förskoleåldern, synliggöra våra yngsta medborgare i samhället.
– Det handlar om att inte snuttifiera barnen, att inte förminska barnets förmåga, utan visa på och möjliggöra ett kompetent barn. De har en härlig nyfikenhet och kunskapstörst. Jag har fått lära mig så otroligt mycket tillsammans med både barn och kollegor, kunskap som jag troligtvis inte annars hade fått.
Vad ville du själv bli som liten? – Polis. Det eller florist, jag har alltid tyckt det var kul med blomsterarrangemang.
Intill dammen vid Bergagården ligger Kärleksmonumentet, som invigdes för fyra år sedan. Totalt 64 förskolebarn bidrog till monumentets delar: berättelserna, texterna, bilderna, motiv-betongblocken som utgör kärleksmattan. Barn och vuxna, förskollärare, byggherrar och hantverkare – alla samarbetade de i det pedagogiska projektet som nu fått en egen del i antologiboken "Förskolan som en demokratisk mötesplats". Malin Torslén har skrivit texten tillsammans med kollegorna Mimmi Brandén, Ann-Sofie Johansson, Anna-Lena Karlsson och Christel Ljungbäck.
– Det är det slutgiltiga utkastet av den boken som jag läser just nu; den kommer att gå i tryck i juni. Annars läser jag mycket inredningstidningar och sajter, eftersom det är en flytt i antågande.
Hur kan en vanlig arbetsdag se ut? – Det finns nog ingen vanlig arbetsdag för mig. Dagarna är fyllda av glädje, skratt, kärlek, förundran, nyfikenhet, organisering, strukturering, utforskande, kunskap, reflekterande.
När kliver du upp på morgonen? – Onödigt tidigt, runt sex.
Vad står på frukostbordet? – Helst kaffe, havregrynsgröt, smörgås, smoothie, ägg, juice! Tyvärr blir det oftast bara kaffe och knäckemacka…
Hur ser en fredagskväll ut hemma hos er? – Eftersom mina gossar är hos mig varannan vecka så kan fredagarna skilja sig lite åt. Det kan vara allt från att "bara" hänga i soffan framför tv:n, eller äta något extra gott, eller träna, till att dricka bubbel med delar av familjen eller vännerna.
Vad gör du helst en ledig dag? – Tränar och umgås med familj och vänner.
Vad tränar du? – Gruppträning. Boxning tycker jag är jättekul, sen blir det en del spinning och olika styrkepass.
Har du någon du ser upp till? – Oj, det finns en hel del, men jag säger de människor som finns runt mig. De som finns där för mig och som vågar och vill vara ärliga och respektfulla mot sig själva och mot mig.
Om du får bjuda valfri person på middag, vem bjuder du, vad äter ni och vad pratar ni om? – Jag skulle bjuda min mamma på middag. Vi skulle tillsammans laga min mormor Gudruns kroppkakor, en vit kroppkaka med stekt lök och stekt fläsk i. Vi skulle prata om allt det där vi aldrig hann prata om innan hennes liv var över, om livet som gått, livet som är och livet som kommer.
Vad är det häftigaste du har varit med om? – När mina båda söner föddes. Och att nu ha blivit sådär vuxen att jag inser vad och vilka som är viktiga i mitt liv.
Berätta något kul om dig själv som inte så många vet. – Jag och några kollegor har spelat in en skiva med covers som Leende guldbruna ögon, ha, ha!
Vad lyssnar du själv på? – Allt från hårdrock till klassiskt, det beror på aktivitet och sinnesstämning. Jag sjunger ofta i bilen, till det mesta.
Har du någon dold talang? – Jag kan spela piano på gehör, har aldrig varit bra på noter.
Vad gör du om tio år tror du? – Då äger jag en egen Reggio Emilia-inspirerad grundskola.
