Resan genom Sverige bjöd på en hel del överraskningar gällande service och bemötande. Från bilhallar till bensinstationer och banker, en sak var tydlig – det svenska kundbemötandet tycks ha genomgått en förändring.
Efter många år i USA återvänder skribenten till Sverige och märker genast av klimatbonusens effekter på vägarna – elbilar dominerar E4:an och räckviddsångesten verkar vara ett minne blott.
Första stoppet är en bilhandlare för att inspektera utbudet av bilar. Trots mängder av nya och begagnade fordon i hallen är det svårt att finna någon personal. Till slut dyker en ung kille upp, upptagen med sin mobil, som nonchalant hänvisar till att kunderna får leta själva efter bilar. Detta lämnar skribenten med en känsla av utebliven service och en fundering kring säljarens månadslön.
Vidare besöks en butik för att köpa ett nytt tangentbord. Trots att personalen frågar om de kan hjälpa till, blir skribenten ombedd att själv leta upp produkten bland väggarna med tangentbord, utan ytterligare hjälp.
Lunchen intas vid en bensinstation i Motala där dörren är låst trots att det är lunchtid och flera kunder väntar. En lapp på rutan informerar om att personalen ”kommer tillbaka straxt”. Väl inne visar det sig att korvarna på värmeplattan är uttorkade och personalens rekommendationer av korv med olika tillbehör upplevs som opassande. En vanlig kokt korv med bröd möts av oförståelse.
Sista stoppet är banken för att förnya en bankdosa. Där informeras skribenten att tidsbokning krävs. Vid ett försök att ringa för att boka tid hamnar skribenten som nummer 165 i telefonkö.
Artikeln avslutas med en reflektion över det försämrade svenska kundbemötandet.
