En hund kan plötsligt förvandlas till en katt, men det finns hopp för den som väntar.
När jag var drygt 20 år gammal fick vår familj en hundvalp. Även om han inte var rumsren till att börja med, var han oerhört söt. Det tog längre tid än jag förväntat mig att få honom rumsren, men hans upptåg fick oss ständigt att skratta. När han med huvudet i mitt knä och stora ögon sökte min blick, var förlåtelsen nära, trots att saker gick sönder under hans framfart.
Men efter några år förvandlades denna underbara hund till en katt. En katt som inte gör som man säger. Säger du ”plats” går den åt motsatt håll och kommer bara tillbaka när den är hungrig, troligtvis för att rynka på nosen åt maten. Försöker du klappa den vänder den sig om med en blick som säger ”har vi setts förut?”.
Hur kunde denna bedårande och tillgivna hund bli en egocentrerad katt som inte bryr sig om sin husse? Hunden älskade tidigare släktträffar och att träffa andra hundar. Som katt är det helt otänkbart. Det är som att vi hamnat i en helt ny miljö. Säger jag ”sitt” hoppar den upp i soffan, säger jag ”kom” springer den iväg. Självklart börjar jag förebrå mig själv – det var ju jag som uppfostrade hunden, hur kunde det bli så här?
Till slut bestämde jag mig för att sluta agera hundägare. Jag ställer fram en tallrik mat till katten utan att locka. Sakta men säkert töms tallriken – även en katt behöver värme, närhet och ömhet. Genom att bara stå still lönar sig tålamodet. Kanske måste du öppna dörren åt den, men den kommer.
Så en dag kommer vår vuxna son in i köket där jag står vid spisen. Han pussar mig på kinden och säger: ”Du har varit på benen hela dagen och måste vara jättetrött, sätt dig ner – jag diskar.” Då vet du att din katt har blivit en hund igen.
