För 40 år sedan kom Gjalt Koopmans till Sverige av en slump. Nu, nära 70 år fyllda, går han i pension och avvecklar sin fysioterapimottagning.
GJALT KOOPMANS
Ålder: 67,5 år.
Yrke: Fysioterapeut och ergonom.
Bor: Med Anette i Malmö och i Kalmar.
Familj: Två döttrar – Emelie, 34 och Lisa, 32 – fyra barnbarn, förlovad med Anette.
Beskriv dig själv med några ord: Energisk, tålmodig, hjälpsam, gillar utmaningar!
– Jag älskar mitt arbete så det kommer vara ledsamt och vemodigt när jag stänger dörren här för sista gången, säger Gjalt Koopmans när vi träffas på mottagningen som håller på att tömmas på inventarier.
– Men de här händerna har varit igång i Sverige i 40 år, två år i Nederländerna innan dess, och folk har sagt till mig att jag ska passa på att njuta medan jag kan, fortsätter han.
Allt arbete är han dock inte beredd att lämna än, utan tänker även i fortsättningen göra sitt månatliga besök på Kalmaranstalten för att behandla intagna med ont i kroppen.
– Jag har hållit på med det i 25 år, och det har aldrig inträffat något. Peppar, peppar, säger Gjalt och knackar i bordet framför sig. Jag behandlar intagna på samma sätt som alla andra.
Du är född och uppvuxen i Nederländerna, hur hamnade du i Sverige?
– När jag hade utbildat mig till fysioterapeut i Amsterdam så började jag arbeta i Den Haag, inte långt från hemstaden Rotterdam. Efter ett par år tänkte jag att det vore kul att jobba utomlands och se hur det fungerar där.
I januari 1981 såg Gjalt en liten annons i lokaltidningen. Det stod inte mycket mer än att Kalmar lasarett sökte en sjukgymnast, och det fanns ett nummer att ringa om man var intresserad. Mer än så framgick inte.
– Jag fick plocka fram en atlas för att ta reda på att Kalmar låg i Sverige!
Han anmälde sitt intresse och bjöds över en helg för att få en titt på arbetsplatsen och bostaden, och tackade sedan ja till jobbet.
I Kalmar blev han kvar.
– Hade de sökt en fysioterapeut i säg Düsseldorf eller Paris så hade jag hamnat där, så det var rena slumpen som förde mig hit. Men jag har alltid trivts i Kalmar och med kalmariterna och ölänningarna.
Efter en period på länssjukhuset följde anställning som distriktsgymnast på södra Öland, jobb inom vuxenomsorgen och landstingets Företagshälsa. När 80-talet gick över i 90-tal kom han till den privata sektorn och de senaste 20 åren har Gjalt haft sin egen mottagning, först på Propellervägen för att de sista åren återfinnas på Flottiljvägen.
Under vårt långa samtal berättar han om en rad roliga uppdrag genom åren. I över 25 år behandlade han spelarna i Kalmar AIK, under flera år hade han lite av vårdansvaret under skolrugbyn och han såg till att hålla ensemblen skadefri när ungdomar satte upp en Dirty Dancing-musical, vilket slutade med att han själv fick agera statist.
– Det är såna där grejer som är kul att minnas.
Nederländerna ligger fortsatt varmt om hjärtat på Gjalt, och han åker i normalfall dit 5–6 gånger om året för att umgås med bror, syster, mamma, släkt och kompisar.
Vad gör du på fritiden? – Umgås med barn, barnbarn och min sambo Anette. Är gärna ute i naturen eller tar en tur på sjön. Spelar tennis, promenerar, cyklar, reser. Helst startar jag dagen med en löprunda med Anette och sedan en lång frukost.
Det har blivit många resor genom åren, inte minst när döttrarna var yngre, som ofta planerades kring konserter. – U2, som är mitt favoritband, har jag nog sett 15 gånger sedan 1993. Efter en konsert fick vi syn på Bono utanför ett hotell. Bono, idolen! Då stod jag och skakade men lyckades fråga om min dotter kunde få en autograf. Givetvis hade jag ingen penna på mig så han lånade en från en autografjägare, sen ritade han en klocka på min dotters arm och skrev sitt namn.
Är det något Gjalt verkligen brinner för så är det kroppshållning och ergonomi. De sista tio åren har han kämpat för att lära människor att förhålla sig till modern teknik på ett för kroppen hållbart sätt.
– Runt 2012 började många yngre personer komma till mottagningen, med huvudvärk, ont i nacken och liknande. Jag började fundera på varför.
Vid den tiden hade smartphones och bärbara datorer börjat bli var mans ägodel, surfplattor ersatte barnvakten allt oftare. Gammal som ung fick en onaturlig hållning och gamnacke när blicken allt som oftast riktades nedåt mot den lilla skärmen. Sambandet med fysisk ohälsa var uppenbart och Gjalt har sedan dess drivit på för att få upp problemet på agendan, bland annat genom att genomföra informationskampanjer och hålla föreläsningar på skolor i regionen.
– På mediciner finns det bruksanvisning, på apparater finns det bruksanvisning. Varför finns det inte på mobiler och datorer? Det är min stora hobby, att lära ut hur man ska använda digitala verktyg utan att få belastningsbesvär.
Och så har du ditt Projekt V-20 – vad är det?
– V:et står för variation, och kroppen vill ha variation efter 20 minuter. Men 20 är mer än så: När du reser på dig så gör rörelser i 20 sekunder innan du sätter dig igen, och ha 20 graders vinkel på huvudet när du tittar framåt.
Enligt Gjalt är 20 dessutom den ålder då dina ögon slutar att utvecklas. Han menar att dagens barn får allt mer problem med närsynthet för att deras ögon inte utvecklas ordentligt. Med en skärm framför ögonen övas inte ögonen i att se på längre håll, och när ögonen väl har utvecklats färdigt är det för sent att göra något.
– Min förhoppning är att fler ska intressera sig för det här och börja jobba med att utbilda barn och deras föräldrar när barnet fått sin första dator.
Vad händer i ditt liv den närmaste tiden?
– Projekt V-20 presenteras under Fysioterapidagarna 19–20 oktober, och den första november tar jag avsked från den rehabiliterande delen av mitt yrke som fysioterapeut. Det är bäst att sluta på toppen av sin karriär!
