Johan Persson, 68, har ägnat sitt liv åt konsten och är idag en uppskattad konstnär med många verk i hem runt om på Öland och i Kalmar. Hans dagar fylls av färg och form, med en passion som sträcker sig från tidiga morgnar i ateljén till sena kvällar.
När andra i sin ungdom hade affischer med popidoler på väggarna, hade Johan Persson målningar av Carl Larsson och Anders Zorn. Idag fylls väggarna till stor del av hans egna målningar, både i egna hemmet men också i många andras hem runt om på Öland och i Kalmar.
Johan Persson är 68 år, gift och har fyra barn och fyra barnbarn, med ett på väg. Han bor i Övra Vannborga på Öland.
Uppväxten var rörlig. Född i Stockholm flyttade han som fyraåring till Vimmerby och Västervik, därefter till Malmö och som tolvåring till fastlandet och sedan Öland. Han beskriver flyttarna som lärorika, intressanta, roliga och berikande.
Själv beskriver han sig som slarvig (utom i måleriet), morgongubbig, jättesnäll och djurvän.
En vanlig dag startar runt halv åtta på morgonen, med en fast frukost bestående av yoghurt med aprikoser, kaffe och smörgås med ost och aprikosmarmelad – en rutin som hållit i sig länge.
– Det är en viktig rutin för mig. Jag gillar rutiner på morgonen, helst inga överraskningar och inte för mycket prat, säger Johan.
Tiden för skapande är kvällarna. Han föredrar att måla i närheten av hemmet, gärna vid Äleklinta och kustremsan norrut mot Sandvik, men även på östra sidan vid platser som Kapelludden, Kårehamn, Triberga och Hulterstad.
– Jag målar gärna motiv kvällstid än dagtid, gärna Valborgsmässoeldar, det har jag målat ett par stycken genom åren, hellre det än solnedgångar. Solnedgångar har förstörts på något sätt trots att de är fantastiskt vackra.
Intresset för måleri har funnits sedan barnsben. Som liten tecknade han seriefigurer och allt möjligt. I skolan började oljan locka och han gick kvällskurser. Vid 15-16 års ålder fick han sitt första oljemotiv av läraren – en gammal skitig vask.
– Sen gick jag Forums konstskola i Malmö och kurser i kroki där alla andra var mycket äldre än jag var. Jag minns så väl hur det kom in en frodig modell och tog av sig morgonrocken och var alldeles naken. Jag kunde ju knappt koncentrera mig för det var så spännande bara det.
Bland inspirationskällorna finns Anders Zorn, som han anser vara den skickligaste akvarellisten som levt, men även duktig i olja, grafik och skulptur. I pojkrummet fanns tavlor av Zorn och Carl Larsson. Även Van Gogh och impressionisterna var stora favoriter.
På 70-talet studerade han på Capellagården. 1971 kom han dit som 21-åring för en sommarkurs och hoppade sedan på en vinterkurs.
– Men jag utbildade mig till möbelsnickare. Mina föräldrar tyckte inte att konstnär var något yrke, men möbelsnickare kunde de acceptera. Sen fick vi måla mycket akvarell under utbildningen, vi skulle gå ut i naturen och skaffa inspiration, det var Carl Malmstens melodi. Det var då jag upptäckte och började måla med akvarell. Det är lätt och behändigt och man kan både måla snabbt och exakt.
Carl Malmsten levde under den tiden och Johan fick träffa honom ett antal gånger. För några år sedan fick han uppdraget att måla en akvarell av Malmsten, baserad på gamla foton.
– Det var så häftigt att få måla en akvarell av honom så många år senare.
Efter ett års arbete som möbelsnickare har Johan haft mer nytta av sin utbildning i hemmet på Öland, där det alltid finns något att snickra.
Utvecklingen som konstnär har lett till att han, förutom landskap som alltid varit ett fokus, även målar mer porträtt och stadsmotiv. Han har även skapat frimärken och illustrationer.
– Motiven är egentligen av underordnad betydelse, det är målandet som är roligt. Att måla beställningar tycker jag är bra och utvecklande, då får jag måla sådant som jag kanske inte hade valt själv och lära mig av det.
Arbetsdagen börjar med frukost, följt av några timmars arbete i ateljén. Lunch vid 13, därefter eventuellt utomhusmålning eller fortsättning i ateljén till 17. Kvällsmat och sedan åter till ateljén, ibland mot fruns protester, fram till 22-23 på vardagskvällarna, eller 21 på helgerna.
– Jag målar varje dag och ibland irriterande mycket tycker min fru. Jag har min ateljé här hemma och jag kan inte låta bli att måla. Det är som ett gift.
Även på semester kan lusten att måla ta över. Under en Italienresa, trots att han inte packat ner målargrejer, slutade det med att han köpte kritor för att kunna teckna av alla motiv.
När det gäller akvarellmåleri betonar Johan vikten av att lära sig arbetsgången. Blyertsskisser, ljusa partier först och sedan färg ovanpå, vått i vått eller torrt på torrt. Man ska inte ha bråttom, men inte heller vara för petig. Himlen målas ofta i ett svep.
Vid sidan av måleriet ägnar sig Johan åt att läsa, främst biografier om andra konstnärer, men även om Bob Dylan.
Motto: ”Man ska fan inte va dum mot andra”.
Om han inte blev konstnär hade han velat bli veterinär, då han är en stor djurvän.
Till en middag skulle han bjuda in Zorn, Claud Monet och Vilhelm Moberg. Maten skulle bestå av stekt fläskpannkaka med mycket bacon, lingon och hårt bröd med kaviar.
Fredagsmys innebär en fin dukning i biblioteket med levande ljus, god mat, gärna fisk och skaldjur, följt av en stund i ateljén.
Om tio år hoppas Johan att han fortfarande kan fortsätta måla.
