Vid ett tillfälle under en tävlingshelg i Västerås hörde jag ett samtal mellan två äldre män om vattnets påverkan av överkonsumtion. En av dem tog hotet mot klimatet på stort allvar och borstade bland annat tänderna med avstängt rinnande vatten.
Vid ett tillfälle under en tävlingshelg i Västerås hörde jag ett samtal mellan två äldre män om vattnets påverkan av överkonsumtion. En av dem tog hotet mot klimatet på stort allvar och borstade bland annat tänderna med avstängt rinnande vatten.
Senare samma helg, under en sex timmar lång väntan i ett vinterkaos, reflekterade jag vidare kring miljöfrågor. Vi ska rädda jorden genom att köra elbilar, men logiken kräver ren el. Kärnkraft, som är en av de renaste energikällorna, monteras ner. Samtidigt importerar vi kolkraft från Tyskland, en energikälla med högre utsläpp, vars kol dessutom fraktas från Colombia.
Om koldioxidutsläpp är det största hotet, varför satsar vi inte på kärnkraft istället för att importera kolkraft? Och om slutförvaringen av uran är ett problem, är inte slutförvaringen av batterier från alla elbilar ett större långsiktigt problem?
Det finns anledning att fundera kring huruvida politiska poäng eller själva miljöproblemen prioriteras. Kanske är jag bara dåligt påläst, men funderingarna kvarstår.
