73-åriga Birgitta Johanson och 71-åriga Lena Forselius bor sedan en tid tillbaka i en stor lägenhet på Varvsholmen. De är bästa vänner och har valt att flytta ihop för att undvika ensamhet.
I en stor lägenhet på Varvsholmen, med både Ölandsbron och en skymt av Storkyrkan som grannar, bor Birgitta Johanson och Lena Forselius.
Kaffebryggaren kokar och i lägenheten sprider sig en doft av nygräddade kanelbullar. Samboparets tre hundar Assar, Stina och Frasse springer omkring fötterna på Birgitta.
– Frasse är polisen här. Han talar om när det är kaffedags, när vi ska gå ut och när vi ska lägga oss, säger Lena.
Vid fönstret som vetter ut mot bron har Lena och Birgitta ställt matbordet. Flyttkartonger och tavlor som väntar på att hängas upp vittnar om att kompisparet precis flyttat in i lägenheten, annars är mycket iordningställt.
Det har hunnit bli många liter kaffe för Birgitta och Lena genom åren – det var över hundpromenader och just kaffe som deras vänskap började.
– Det var 2017 och jag gick i pension hemma i Skåne. Då bestämde jag mig för att jag skulle flytta till min dotter i Enköping och i maj gick flyttlasset från Hörby, säger Lena.
Lena tog sin hund Frasse, sina möbler och landade till slut i Enköping för att vara nära barn och barnbarn. Några månader senare fick Birgitta, som redan hade bott i Enköping i många år, en tanke på att flytta och fick sig en lägenhet mittemot Lenas hyreshus.
– Vi visste ingenting om varandra då. Kvinnan som bott i lägenheten innan mig berättade att det bodde en dam mittemot som har hund, säger Birgitta.
Birgitta som hade två hundar blev nyfiken på grannen med hund. Och en dag råkade de öppna portarna samtidigt.
– Då presenterade Birgitta sig och jag med, säger Lena och Birgitta tar vid:
– Att vi kom ut samtidigt var meningen, livet styr in en på saker. Och på den vägen var det.
Hundpromenader blev till en kopp kaffe, som blev till middagar och nyårsfirande. De två grannarna blev oskiljaktiga.
Efter två års vänskap fick Lena en idé en natt.
– Jag låg och tänkte: ”Tänk om jag och Birgitta kunde dela lägenhet, vad kul det skulle ha varit. Vi får sällskap och trygghet”. När jag vaknade på morgonen var jag spänd över att träffa Birgitta.
– Jag frågade henne under middagsturen och hon utbrast i ett ja. Saken var klar.
Birgitta och Lena skulle flytta ihop, för att slippa vara ensamma.
