Till familjerådgivningen i Kalmar kommer de som vill få hjälp med sina relationer, både parförhållanden men också vuxna som vill förbättra relationen till sina vuxna barn. De flesta tar kontakt för att de önskar kunna närma sig varandra i relationen men det kan också handla om att hitta vägar för att på ett så bra sätt som möjligt kunna separera.
– Det finns övergripande missuppfattningar om att vi vill hjälpa folk att hålla ihop. Men vi hjälper både med reparation och separation, alltså både om man vill fortsätta eller avsluta, säger Maria Nyberg, familjerådgivare.
Familjerådgivningen i Kalmar tar emot personer från åtta kommuner i Kalmar län och har i nuläget en väntetid på tre månader.
Vilka är de vanligaste relationsproblemen?
– Väldigt många säger att kommunikationen är svår och att det finns en känsla av att inte nå fram till varandra, säger Anne von Heidenstam Andersson, familjerådgivare, och fortsätter:
– Sedan finns det olika kommunikationsnivåer som det kan ske missförstånd inom. En nivå är den praktiska, till exempel vem som gör vad av hushållssysslorna. En annan nivå är den känslomässiga, till exempel att man inte känner sig förstådd.
Det finns huvudsakligen tre områden som brukar vara aktuella för dem som söker sig till Familjerådgivningen. Den första är de som ställt in sig på att de ska separera.
– Då lägger vi inte lika stort fokus på den känslomässiga delen av relationen, utan fokuserar på sakfrågor och att båda parter ska känna sig förstådda. Om det finns barn med i bilden lägger vi mycket fokus på hur det kan lösas på bästa sätt utifrån barnens behov, säger Tina Lindh, familjerådgivare.
Den andra gruppen är de som vill få relationen att fungera. Då försöker rådgivarna hjälpa personerna att nå fram till varandra för att förstå varandra bättre. Den tredje gruppen är de som inte är säkra på vad de vill.
– Till exempel kan det vara en som har tappat känslor för den andra. Då försöker vi jobba på samma sätt som med de andra grupperna, genom att hjälpa personerna uttrycka vad de känner. Det är mycket klargörande samtal i syfte att öka förståelsen för varandras behov för att i nästa steg kunna landa i hur de vill att deras relation ska vara, säger Tina.
– Men det måste vara de själva som känner att de kommit på det. Det brukar inte vara så framgångsrikt att tala om för dem hur de ska göra, utan de måste komma till insikt själva, säger Maria.
Hur vet man om det är värt att fortsätta försöka hålla ihop relationen?
– Så länge det finns en längtan efter kontakt är det värt att göra ett försök. Om det smugit sig in förakt och fientlighet och man inte längre känner omsorg för varandra, då ska man släppa taget och gå vidare. Man ska heller inte fortsätta för barnens skull. Det är ädelt men inte alltid funktionellt, säger Tina.
De är alla överens om att många söker hjälp för sent. Samtidigt menar de att det finns en större öppenhet nu än förut och att det pratas mer om parterapi och familjeterapi, både i media men också vardagligt.
– Ur ett folkhälsoperspektiv är goda relationer en viktig aspekt för vårt välmående men även för våra barns trygghet. Icke fungerande relationer leder till fler sjukskrivningar och ökad psykisk ohälsa. Vi gör ett viktigt förebyggande jobb, säger Tina.
Hur bryter man dåliga mönster i relationen?
– Det är lätt att hamna i mönster, till exempel att man hela tiden säger att allt är den andras fel, och då finns det risk att det eskalerar därifrån. Det man behöver göra då är att få syn på mönstret och lära sig sätta ord på det. Något man kan göra är att försöka höja sig en nivå och få lite helikopterperspektiv, säger Anne.
– Känner man att mönstret blir som traktorspår som går djupare och djupare ska man ta hjälp utifrån. Men innan spåret går för djupt kan det hjälpa att försöka se det positiva hos varandra och få tid tillsammans som är meningsfull, som att göra trevliga saker ihop som fyller på relationen, säger Tina. Det är också viktigt att normalisera kring att vardagen för många idag går i ett.
– Om man har små barn så finns det inte så mycket tid över för parrelationen. Då är det viktigt att förstå att det blir mindre partid i vissa skeden av livet. Under småbarnstiden blir det till exempel ofta mindre närhet, intimitet och sex. Det går inte att förvänta sig att saker ska fortsätta som när man bara var två, säger Maria.
